Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Robert Sundberg: Bra att ha SVT och SR

Public service

Annons

Jag vill inte ha ett medielandskap med bara kommersiella massmedier. Ett sådant har nämligen många nackdelar och ger en likriktning som bidrar till en uppdelning av publiken, ja samhället.

Publikens mediekonsumtion blir på ett visst sätt i olika grupper, och allt mer olika mellan grupperna. Exakt hur grupperna ser ut kan bero på utbildningsnivå, ålder och andra faktorer.

Det är möjligt att en sådan uppdelning av publiken sker också i ett medielandskap där massmedier drivna i linje med public services funktion finns, jämte kommersiella medier. Men uppdelningen sker inte lika snabbt och lika långtgående som i en ren marknadsmodell för massmedier.

Med en marknadsmodell blir det ett medieutbud som enbart anpassas efter de som betalar för det. Och det är inte bara, eller främst, de som tar del av medieinnehållet utan är annonsörerna.

Det kan låta bra och är det kanske till viss del. Men om ett medielandskap bara består av ett sådant utbud blir det enahanda och likriktat. Här avses främst tv och radio, i mindre grad pressen.

Det blir lätt breda program, som publikmaximerar med populärt material som bygger på underhållning så att finansiärerna, annonsörerna, når en stor publik.

Eller så blir det nischade mediekanaler eller program, som anpassas för att nå vissa sorters publiker, tillika konsumenter. Vad gäller så kallat smala program med avancerat, seriöst innehåll som en publik är villig att betala för är det svårt för ett litet språkområde som det svenska att klara av att ha enbart på kommersiell grund.

I stället för att vara negativ till en mediemodell med bara kommersiellt utbud är det bra att gå in för att argumentera för en modell med ett medieutbud med även medier som är public service, alltså offentligt finansierade och beslutade, att finnas. Finansieringen för dem kan vara med avgift, via skatten eller via statlig fond.

Driftformen kan också variera. Men ytterst beslutas det politiskt om public service-verksamheten ska existera eller inte, samt i vilken form.

Public service för tv, radio och utbildningsradion har nu en årlig budget på 8,5 miljarder kronor per år. Med det ges ett brett utbud av smala och breda program samt program med olika innehåll. Många program görs dessutom av produktionsbolag, men har public service som upphandlar dem.

Trots kritik mot public service, främst från högerhåll, som Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna, är det ett stort stöd för public service på över 70 procent enligt mätningar.

Kritik från höger mot public service har funnits länge. Det har inte jämt gällt innehållet utan delvis byggt på att flera som politiskt är till höger bara vill ha kommersiella medier. Public service passar därför inte in, eftersom det hindrar för kommersiella massmedier att nå stor publik och gå bra ekonomiskt. Så är det oavsett vad public service har för innehåll.

Det ska i det tänkandet bara vara en marknadslogik på medieområdet.

Här kan tilläggas att alla kan vara kritiska mot massmedier och deras innehåll. Även jag, som är anhängare av public service, är kritisk mot delar av dess innehåll.

Jag tycker att Sveriges radios kulturavdelning i vissa recensioner och skildringar har en alltför så kallat postmodernistisk syn, där realism och handfasta verklighetsskildringar av sådant som klassfrågor tonas ned eller har litet utrymme.

Jag är också kritisk mot de debattupplägg med frågeställningar som SVTs Agenda haft i sina program och partiledardebatter de senaste åren där frågor om invandring och integration av invandrare haft stort utrymme och sociala och ekonomiska frågor runt välfärden haft ganska litet utrymme.

Men jag har förståelse för att mediebolag och redaktioner gör så gott de kan. Men ibland lyckas de inte så bra.

Public service bidrar även till en gemenskap och en samling i ett land och dess samhälle. Det har ett egenvärde

Om det finns ett dåligt beteende publicistiskt, som viss vinkel eller vinklar, ska det debatteras och kritiseras.

Vad de som jobbar på ett medieföretag har för partisympatier har inte givet en påverkan på mediekanalens innehåll. Det är för övrigt chefer som arbetsleder journalister. Och de har inte givet samma partisympatier som journalisterna har.

En del, ofta till höger, tycker att public service är en plikt eller ett tvång, att behöva vara med och finansiera. Men inslag av tvång finns i en stat. Skolplikt, mönstrings- och / eller värnplikt, plikt i anslutning till sjukdomar för att förhindra spridning eller epidemi. Ja det går att räkna upp ett antal områden i en stat som har inslag av plikt eller tvång.

Public service bidrar även till en gemenskap och en samling i ett land och dess samhälle. Det har ett egenvärde och har blivit viktigare numera i en tid då klyftor ökar, ekonomiska, geografiska och sociala. Och många andra medier, varav nästan alla är kommersiella, snarast inverkar splittrande i samhället.