Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Robert Sundberg: Ebbaraket och mittenstyre

Statistiska centralbyråns partisympatimätning

Annons

Statsvetarna i Göteborg, som analyserar valresultat, kallade Kristdemokraternas stora ökning i valrörelsen 1998 för Alfraketen, efter partiledaren Alf Svensson. KD-väljarstödet blev nämligen nästan tredubblat på tre veckor till nästan 12 procent.

Någon borgerlig regering blev det dock inte. Och statsminister Göran Persson (S) utropade att han regerar vidare, trots att hans partis minskning var större än ökningen för KD.

När Statistiska centralbyrån, Scb, tisdag 4 juni presenterade sin stora partisympatimätning kan man tala om Ebbaraketen. KD har nämligen mer än fördubblats, plus 7,6 procentenheter, sedan mätningen i november och noterar exakt 13 procent.

Naturligtvis är en så stor ökning statistiskt säkerställd, vilket förändringarna är för alla partier, utom Vänsterpartiet.

Men om man ska leta efter smolk i KDs glädjebägare började Scb mäta redan 29 april, till 28 maj. Så merparten av mätningen är gjord före att KD-parlamentarikern i EU Lars Adaktussons röstning gällande abortfrågan blev känd för väljarna inför EU-valet.

Om det är klackarna i taket av glädje över Scbsiffrorna hos KD så är det nog dystert hos Liberalerna. Partiet skulle med 3,7 procent inte klara spärren till riksdagen.

5,5 procent fick Jan Björklunds parti i höstens riksdagsval och 4,1 blev det i EU-valet. Den av de tre L-ledarkandidaterna som koras som ny L-partiledare på partiets extra landsmöte 28 juni får börja från noll. Detta bildligt talat, men nästan också bokstavligt.

KD närmar sig 15-procentsstrecket underifrån och M närmar sig uppifrån. M har tappat 3,2 procentenheter sedan november och landar på 16 procent blankt. Ulf Kristersson är nere på företrädaren Anna Kinberg Batras avgångssiffror i väljarstöd. Men partiet verkar ha mer tålamod med Kristersson än med Kinberg Batra, med Ulf än med Anna.

Sverigedemokraterna är större än M, på 17,1 procent, i och med att Jimmie Åkessons parti minskar mindre än M, med 1,2 procentenheter back.

Diagram från Scb av flödena netto mellan partierna redovisas sedan valet och förra mätningen. I båda fallen kommer en majoritet av tillströmningen av väljare till KD från M. Och den näst största tillströmningen, häften eller tredjedelen så stor som från M, kommer från SD.

Det är en variant på borgerlig kannibalism, rent av kannibalism inom det som vissa kallar konservativa blocket som består av KD, M och SD, som träder fram. Och ser man bara på väljarflödena sedan riksdagsvalet är ökningen för KD en inomborgerlig affär. Ingen av S, MP eller V tappar netto väljare till KD sedan höstens val.

Apropå borgerliga noterade C 6,9 procent. Det är ett tapp på 1,7 procentenheter sedan i november. Under den perioden har C röstat nej till en M-ledd regering och träffat ett avtal med S-ledda regeringen om ett regerande för den samt att C lagt ned rösterna (godkänt) det i riksdagen.

En del borgerliga väljare har därmed lämnat C. Sedan november har de gått till KD, 0,4 procentenhet. Det är enda nettotappet för C åt borgerligt håll. Det enda andra tappet är 0,3 till MP.

Det andra allianspartiet bakom januariavtalet, L, har också sedan november tappat till KD, 0,2 procentenhet netto. I övrigt har L bara tappat netto till gruppen vet ej, med 0,4 procentenhet.

Avrundat ligger statsminister- och regeringspartiet på 28 procent, ungefär som i valet. Om det är en hög eller låg nivå är oklart. Historiskt sett är det lågt

Resultatet från Scb visar att C och L klarat sig ganska bra trots en omfattande kritik från höger för att de ingick januariavtalet med regerande S och MP.

Apropå regeringen gick det ganska bra för de rödgröna partierna. S minskade visserligen med nästan tre procentenheter till 27,6. Avrundat ligger statsminister- och regeringspartiet på 28 procent, ungefär som i valet.

Om det är en hög eller låg nivå är oklart. Historiskt sett är det lågt och jämfört med november är det en statistiskt säkerställd minskning.

Januariavtalet innehåller sänkta skatter, som borttagen värnskatt på högre inkomster, som gett sex miljarder kronor till statskassan varje år. Det kan därmed bli svårt för den S-ledda regeringen att hålla en god nivå på den offentligt finansierade välfärden.

Försämras världens ekonomiska konjunktur, Donald Trumps USA skramlar ju med handelskrig, med sådant som tullar mot Mexiko och Kina, och med klassiskt krig som kan bli fallet med Iran, kan det gå dåligt för svensk ekonomi.

Så S är ganska inlåst att hålla januariavtalets mittenliggande politik, som riskerar att urvattna den redan bleka S-profilen, i alla fall som den uttrycks i genomförd regeringspolitik.

MP fick en ökning från fyraprocentsnivån till 5,6. Kanske har partiet gynnats av EU-valrörelsen som pågick under mätperioden.

V är enda partiet med en icke statistisk säkerställd förändring och ligger med 8,7 procent nästan stilla. Vad partiet drar för slutsats är oklart.

Måste V larma mer, och driva vänstertydliga positioner, för att märkas för väljarna och dra till sig dem?

Eller så vet väljarna vad V tycker och det här är så många som är beredda att stödja partiet, ungefär samma andel som i höstens val.

Annons