Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Robert Sundberg: En bra och viktig plan

Miljö- och klimatpolitik

Klimatfrågan och utsläpp av koldioxid har nu skildrats och debatterats så mycket att nästan alla kan mer om dessa frågor än för några år sedan. Mängden koldioxid i luften ger en växthusliknande situation med uppvärmning som följd.

Utrymmet för att tillföra mer koldioxid är begränsat om samtidigt uppvärmningen av jorden ska begränsas till en viss nivå. Två grader Celsius är det som nämnts att jorden skulle kunna klara av och är på väg att närma sig.

I stora drag är det så. Sådant som varmare eller kallare jordklot till följd av solens varierande aktivitet är en bakgrundsfaktor som både kan lindra och förvärra läget, liksom sådant som vulkanutbrott, skogsbränder växtlighetens (skogarnas) omfattning med mera.

Så det är den mänskliga påverkan på klimatet, den globala uppvärmningen, som det är fråga om att minska. Och det gäller att få koldioxiden i luften att sluta öka.

Det kan ske genom minskade utsläpp och genom att koldioxid tas bort från luften. Det senare kan ske med mer växtlighet, främst skog, eller genom tekniska processer som binder koldioxid och lagrar den en längre tid, helst i storleksordningen hundratals år.

Parisavtalet om utsläpp av koldioxid och begränsning av det finns på internationell nivå. Och nyligen avslutades FNs möte i Madrid om klimatet.

Även i EU har möten varit och beslut fattats om att EU ska vara klimatneutralt, ha noll i nettoutsläpp, till år 2050. 26 av 27 EU-länder ställde sig bakom det. Polen fick möjlighet att ställa sig utanför.

Mycket av detta runt koldioxidens negativa inverkan på klimatet med uppvärmning känner många i Sverige till vid det här laget, om än i olika grad. Det funderas och diskuteras vad man kan göra, som individ, som samhälle och globalt.

Gällande Sverige och dess samhällsnivå presenterade regeringen och Centerpartiet och Liberalerna på tisdagen 17/12 en klimatpolitisk handlingsplan. Den går ut på att nettoutsläppen av koldioxid i Sverige ska vara noll till 2045. Det presenterades i en debattartikel i Dagens Nyheter av ministrarna Isabella Lövin (MP) och Ibrahim Baylan (S).

Miljöminister Isabella Lövin presenterade handlingsplanen mer i detalj under dagen. Det är bra att klimatfrågan sätts i centrum för politiken rent praktiskt på de sätt som denna plan tar upp.

Klimatpolitiken ska nämligen ingå i alla samhällsområden, enligt handlingsplanen. Ett klimatpolitiskt ramverk som riksdagen beslutade om för några år sedan finns sedan tidigare. Denna handlingsplan innebär ett steg till. Lagstiftningen ska anpassas till det klimatpolitiska ramverket.

Målet är en hållbar fossilfri utveckling. I planen finns 132 punkter eller aviseringar. En tredjedel av dem är nya.

Genom att använda sig av lagen om offentlig upphandling ska klimatmålen nås.

Områden som transporter, industri och jordbruk ska gå in för att minska koldioxidutsläppen.

Både stora och små faktorer är med i planen. Verksamheter som ger fossilfri energi eller minskar koldioxidutsläpp ska gynnas eller underlättas.

Bland annat ska laddstolpar för en tiondel av nya parkeringsplatser införas. Bilpooler, fastlandsel för fartyg vid kaj, elvägar (för lastbilar), ombyggnation av befintliga fordon för biobränslen, raffinaderi för returplaster så de inte behöver brännas och en del annat togs upp av Lövin på presskonferensen.

Handlingsplanen är en proposition från regeringen till riksdagen och ett stort, samlat grepp på det här viktiga området.

Det moderna samhället har haft kol som central byggsten, med kol, olja och dess produkter. Att röra sig bort från det är en svår och stor uppgift. Men det är nödvändigt till följd av den globala uppvärmningen.

Förhoppningsvis går det att nå en bred uppslutning i Sverige om vikten att anstränga oss gemensamt för att nå målet att ha noll netto i koldioxidutsläpp till 2045.

Sverige är visserligen litet globalt sett. Men per invånare är Sveriges utsläpp fortfarande ganska höga. Och 150 länder har lägre utsläpp än Sverige, så Sverige kan inte påstå att landet påverkar för lite. Många länder har liknande situation, som att vara små globalt sett, men måste ändå göra så mycket som möjligt.

Sverige är också ett land som har någorlunda gott om resurser och bra förutsättningar för att kunna göra en rad saker som minskar koldioxidutsläppen. Som grönt land med låga koldioxidutsläpp kan Sverige vara ett gott exempel för andra länder att följa efter.

Lövin tog upp flera av dessa argument på sin presskonferens. Att försöka göra så mycket som möjligt på kollektiv, samhällelig nivå, på detta område genom denna handlingsplan är något som är rimligt och rätt.

Förhoppningsvis går det att nå en bred uppslutning i Sverige om vikten att anstränga oss gemensamt för att nå målet att ha noll netto i koldioxidutsläpp till 2045. En del detaljer och grepp kan det vara oenighet om, men att sträva mot målet borde det gå att enas om.