Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Robert Sundberg: En tragisk flygolycka

Olycksrisk

Annons

Det flygplan med fallskärmshoppare som störtade utanför Umeå på söndagen, med nio omkomna som följd, är en tragisk katastrof. Det är den största flygplansolyckan med dödsoffer i Sverige på 30 år.

Utredningen av olyckan får ge mer kunskap om orsaken till det som inträffat. I sådana här fall finns det dock en rad tänkbara orsaker.

Det kan vara ett tekniskt missöde av något slag, som kan röra allt från utnötning i flygplanskropp eller motor. Eller det kan vara något som rör piloten, som exempelvis plötslig sjukdom.

Det är dock för tidigt att utröna orsaken, eller orsakerna, till olyckan. Plan av denna mindre typ har för övrigt inte den så kallade svarta låda (är vanligen orange), som registrerar data om färden. Det är en nackdel.

Å andra sidan finns vittnen till, och bildupptagning på, planets störning, vilket kan ge ledtrådar.

En olycka som denna är en tragedi för de anhöriga och närstående till de omkomna. Deras förluster och sorg är att beklaga.

Den verksamhet som det av olyckan drabbade planet skulle betjäna, fallskärmshoppning, kom också att diskuteras. Jämförelser gjordes med samma verksamhet i andra länder, exempelvis i USA.

Där är, enligt uppgifter, det vanligare med något större plan än det som havererade, som är av en typ som tydligen ofta används för fallskärmshoppning i Sverige.

I alla fall enligt uttalande i medier på måndagen är färd för hoppning med fallskärm med dels något större plan, dels plan som har mer än en motor, säkrare.

En olycka av detta slag, med många döda, reser många frågor. En är om hur givet det ofta tas att saker som trots allt har en risk, inte ska medföra några problem eller en så allvarlig olycka att den för med sig dödsfall.

Liknande tankar om att verksamheter som har risker, om än mycket små, ska fungera som vanligt och utan missöden finns på många områden i samhället, exempelvis i trafiken.

En olycka som denna med fallskärmshopparnas plan leder därmed till funderingar i allmänhet om risker för olyckor och olyckor med dödlig utgång. Tankar om utsatthet och sårbarhet dyker därmed upp.

I det moderna samhället är man nämligen utlämnad till att kunna förlita sig på att tekniken fungerar. Och att kunna lita på att den mänskliga faktorn inte utfaller åt negativt håll.

Hur mycket som riskerna för olyckor nedbringas i samhället, med teknik och sådant som rör människors förmåga, så kan de dock ändå inte mer än nedbringas. De kan aldrig bli noll.

Man kan ta belysande exempel från vägtrafiken. På stora vägar finns nu ofta mitträcken för att förhindra kollisioner. Det har nedbringat olyckor och dödsfall på vägar.

Teknik, i form av räcken, har minskat olycksrisken men inte tagit bort den helt.

Själva fordonet kan också vara så trafiksäkert som möjligt tekniskt sett, med säkerhetsbälten, krockkuddar, deformationszoner med mera.

Förare har att vara uppmärksamma, och se till att inte ha nedsatt funktionsförmåga av något skäl, som alkoholintag, droger eller sömnbrist.

Hur mycket som riskerna för olyckor nedbringas i samhället, med teknik och sådant som rör människors förmåga, så kan de dock ändå inte mer än nedbringas. De kan aldrig bli noll.

Därmed kan, tyvärr och beklagligtvis, olyckor trots allt inträffa, som den med flygplanet med fallskärmshopparna.

Annons