Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Robert Sundberg: Högerstöd hos väljare trots S-ledd regering

Partiernas väljarstöd

Veckorna med turbulens i svensk politik är över, efter misstroendevotum och omröstning om statsminister. Det visade sig även vara samma ministrar i nya regeringen som i den gamla. Att Ibrahim Baylan (S) kom att ta hand om landsbygdsfrågorna permanent och inte bara tillfälligt efter Jennie Nilssons avgång, var enda nyheten.

Läget i riksdagen är jämnt. Ulf Kristersson (M) kunde bara få ihop maximalt 174 mandat för att bli statsminister. Därmed gav han upp försöket att bilda regering. 173 av dem röstade nej till Löfven som ny statsminister. Bara en liberalpartist lade ned sin röst, likt C och L. Totalt var de 60. De som röstade ja till Löfven, S och MP, var 116. Totalt är de som tolererar Löfvens regering 176.

I många andra länder är det också jämnt i folkvalda församlingarna. I USAs senat är det 50 lika mellan Joe Bidens demokrater och republikanerna. I Israel kom den nya regeringen i juni att bara ha ett mandats övervikt i knesset, 60 mot 59.

Små förändringar av partiernas väljarstöd och mandat kan alltså avgöra mycket. Det kan därmed vara intressant att se om väljarna ändrat sig de senaste veckorna. Det verkar inte så, visar några mätningar den senaste tiden.

Aftonbladet kom med en mätning från Demoskop som mätt mellan 29 juni och 7 juli. I den hade 3 267 deltagit i form av webbpanel. De tre partierna till höger som klarar riksdagens spärr, M, KD och SD, fick sammanlagt 47,1 procent. Det fjärde partiet, L, fick 3,5.

De tre partierna till vänster som klarade att ta sig in i riksdagen fick 45,0 procent. MP hamnade under spärren med 3,5. Och 0,9 procent noterades för övriga partier. Om man bortser från att L respektive MP har under fyra procent fick blocket till höger 50,6 procent och det till vänster 48,5. Ungefär två procentenheter skiljde. Det är en väldigt liten marginal.

På lördagen (10/7) publicerade Sveriges radio en sammanställning som Novus gjort av tre mätningar, en egen och Sifos och Ipsos. Den ger liknande resultat som Demoskops, men är gjord under längre och några veckors tidigare tid än Demoskops. De tre partierna till höger med mer än fyra procent fick 47,8 procent. L fick bara 2,3 procent.

Internationellt finns trender med både stora förändringar i partiernas väljarstöd och mindre. Till de förra kan Frankrike, där Emmanuel Macron startade nytt parti som fick stort stöd och han själv blev vald till president 2017, räknas. I Grekland, Spanien, Italien, Storbritannien och några länder till har stora skiften skett.

I en del andra länder är det mindre förändringar i valen. Dit hör Danmark, Norge och Finland. Särskilt om man ser på block av partier är det så. Visst förändras stödet med några procentenheter mellan de två alternativen i ett val och därmed motsvarande mandat i parlamentet. Men det är ändå ganska små förändringar.

Turbulenta händelser i politiken, som misstroendeomröstning och omröstning om ny statsminister, ger inte nödvändigtvis några större förändringar i partiers eller blocks väljarstöd. Att de händelserna dominerar nyheter kan främst göra att väljarnas rådande partisympatier aktualiseras och de uttrycker dem.

Om de partier som är till höger om C och L, och förr länge hade svårt att få mer än runt 20 till 25 procent, nu har det dubbla stödet fördelat på tre partier är det en stor förändring åt höger i partisympatier.

Man kan ta V som exempel. Partiet ökade först på sin profilering mot marknadshyror i nyproduktion av hyresrätter. Sedan verkar partiet ha minskat efter sitt agerande att med SD, M och KD rösta ned den S-ledda regeringen.

S ligger på drygt 25 procent i både Demoskop och SRs sammanvägning av mätningar. Det är en historiskt låg nivå. Men där ligger S i val nu i flera liknande länder som Sverige, som Danmark och Norge. Beroende på partilandskapet kan det räcka för regeringsmakten, som i Danmark, och inte räcka, som i Norge.

Om ett parti som S som länge fick runt 45 procent av rösterna nu får runt 25 försvåras det partiets möjligheter att få igenom sin politik. Och om de partier som är till höger om C och L, och förr länge hade svårt att få mer än runt 20 till 25 procent, nu har det dubbla stödet fördelat på tre partier är det en stor förändring åt höger i partisympatier.

De partierna kan bekvämt kritisera både den S-ledda regeringen och företeelser i samhällsutvecklingen. Deras eget alternativ får inte väljarna se hur det skulle fungera i verkligheten. Sänkta skatter och lägre skattenivå är centralt för M. Det går inte att förena med bättre välfärd på en rad områden, från pensioner till vid sjukdom, som SD ger intryck av att stå för.

I Demoskop, som är gjord senare än mätningarna i Novus sammanställning, har L högre stöd. Det kan vara tecken på att L med sin nya M-lojala profil börjar få stödröster från M. Flyttas ett par procentenheter M-röster till L underlättar det för SD att bli största parti i högerblocket i nästa val, 2022.