Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Robert Sundberg: Kamp mot klassamhället

Partiledardebatten i riksdagen

Annons

Partiledardebatten i riksdagen genomfördes av partiledare som var trötta efter ett riksdagsår med lång regeringsbildning och en valrörelse till EUs parlament.

Statsminister Stefan Löfven (S) inledde med att tala om att klassamhället består trots 100 år av demokrati samt ekonomiska och sociala förbättringar. Han nämnde folkhemmet och också fattigsverige, med hungerkravaller och massemigration, som fanns innan demokratin.

I sitt tal om att stora klyftor finns även i vår tid, mellan bolagstoppar och de med små ekonomiska resurser, tog Löfven upp att det behövs större social rättvisa. Det lät klassiskt socialdemokratiskt och bra. Men Löfven pekade inte ut en trovärdig väg hur det ska åstadkommas. Tvärt om riskerar januariavtalets skattesänkningar för högavlönade att öka klyftorna, ja förstärka klassamhället.

Men Löfven kände sig väl tvungen att betona den välfärdsinriktade och utjämnande profilen på sitt parti. Det kan behövas. Från höger utmanas S av Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson. Han riktade kritik mot S och Löfven. Åkesson kritiserade bland annat en lång, komplicerad process med regeringsbildning, som om han stått utanför den. Åkessons och SDs agerande bidrog ju till att regeringsbildningen blev utdragen.

I en uppräkning ställde Åkesson brister gällande ekonomin i kommuner, regioner och välfärd mot invandring, och mot Löfven och hans regering. När ska regeringen och Löfven ge landets egna medborgare dräglig tillvaro innan den ger andra länders medborgare det, frågade Åkesson.

Det är en populistisk polariserande tankefigur mellan en elit (regeringen) och folket (landets medborgare). Och syndabocken är andra länders medborgare, underförstått invandrare Anhöriginvandring nämndes.

Åkesson talar om de vänsterliberala. Men hans måltavla är S. Åkesson vill vinna, eller behålla, väljare som är mellan S och egna partiet, som arbetare och pensionärer. Med andra "vänsterliberala" partier, C, L, MP och V, har SD nästan inget väljarutbyte.

Löfven tillbakavisade Åkessons kritik genom att påtala att SD stödde den moderata och kristdemokratiska budgeten som lade över 20 miljarder kronor på sänkta skatter och inte till välfärd i bland annat kommuner och regioner.

Med att påtala att vanligt folk inte är lika angelägna som SD att få igenom moderata budgetar med nedskärningar i välfärden, tog Löfven grepp av samma slag som Åkesson brukar använda. Åkesson snärjde in sig när han pratade om att han inte vill ha den här regeringens politik utan en annan politik. Väljarna vet ju nu att Åkesson och hans SD vill ha en moderat statsminister och en moderat budget med skattesänkningar.

Ulf Kristersson (M) hade anförande direkt efter Löfven. Kristersson riktade sin kritik på frågor om brott och straff, energipolitik med risk för elbrist, och integration av invandrare. Och på försvaret. Skjutningar och sprängningar nyligen i Linköping och Malmö fick utgöra fond till detta. Exakt vad regeringen skulle kunna göra bättre, eller en M-ledd regering hade kunnat göra, på kort sikt är oklart.

Löfven tillbakavisade Åkessons kritik genom att påtala att SD stödde den moderata och kristdemokratiska budgeten som lade över 20 miljarder kronor på sänkta skatter och inte till välfärd i bland annat kommuner och regioner.

Att moderatledaren tog upp invandringen i de ordalag han gjorde förvånade. Han sa att invandringspolitiken måste vara stram och att nästa vecka riskerar regeringen att öppna för mer invandring, vilket försvårar integrationen för de som är här. Och om så sker är det, enligt Kristersson, vårdslöst och ansvarslös av regeringen. Kristersson lät ganska lik Sverigedemokraterna. Det kan förklaras av att M har väljare som rör sig mellan egna partiet och SD.

Annie Lööf talade om partiets gamla väljare, som lantbrukare som i fjol fick torka, skogsägare som fick vara oroliga för skogsbränder och landsbygdsbor som hade brunnar som sinade. Lööf tog också upp frågor om miljö och klimat och profilerade sig där. Men det är i större städer och storstäder C ökat och nu har större stöd än sitt rikssnitt. Lööf behöver antagligen anstränga sig för att behålla partiets väljare på landsbygden.

Per Bolund gjorde premiär i denna debatt som nytt MP-språkrör och genomförde en försiktig debut. Han drev partiets profil om främst klimatfrågan på ett förväntat sätt. Bolund kan framstå som en tjänsteman snarare än en agitator. Fler debatter behövs för att Bolund ska kunna bedömas mer rättvist, när han blir mer varm i språkrörskläderna.

Jan Björklund (L) däremot gjorde sorti med sista framträdandet i en partiledardebatt, apropå att han avgår som L-ledare snart. Björklund fick många lovord och avtackades av de andra partiledarna.

Jonas Sjöstedt (V) talade om att välfärden hade behövt de flera tiotals miljarder kronor som M och KD använt till skattesänkningar i sin budget som gäller i år. Sjöstedt kritiserade också regeringen från vänster för att den genomför mycket av Centerpartiets och Liberalernas politik. V lyckas dock inte i den kritiken i meningen vinna väljare från S.

Ebba Busch Thor (KD) drev vårdfrågor och den kömiljard som partiet profilerat sig med. Men hon hamnade i debatt om abortfrågan med många andra av partiledarna, såväl Lööf, Sjöstedt och Löfven.

Löfven brukar ha svårt att hävda sig i debatter men klarade sig nu bra. Att observera är att Sveriges och statens goda ekonomi inte togs upp så mycket av M-ledda oppositionen. Men inte heller S förmår utnyttja den nu ännu goda ekonomin. För det kan resa frågor varför inte kampen mot klassamhället förs ihärdigare i så fall.

Annons