Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Robert Sundberg: Löfven statsminister igen, i alla fall fram till budgeten

Ny regering

"Den här nya statsministern, är inte han väldigt lik den gamla?" Så löd texten till en skämtteckning när Ingvar Carlsson (S) blev statsminister igen efter regeringskrisen i början av 1990. Samma kan sägas om Stefan Löfven.

På onsdagen röstade riksdagen fram honom som ny regeringsbildare, 116 för, 173 emot och 60 som avstod. Eftersom riksdagen anses tolerera en statsminister som inte får 175 eller fler nejröster var utslaget att parlamentet tolererar en regering ledd av Löfven.

Den kan dock få svårt att få igenom sin budget i höst. Det har debatten börjat handla om. Tydligen har C och dess ledare Annie Lööf sagt att regeringen inte får budgetförhandla med V om C ska komma att rösta för budgeten på något sätt. Det senare avser efter förhandlingar i finansutskottet.

Den inställningen från C är konstig. Regeringen måste få tala med flera partier, särskilt de som är dess underlag, för att försöka få ihop en budget som kan genomföras. C verkar tro att det går att ställa ultimatum utan att det får konsekvenser. Budgetarna är även i ett nytt läge sedan 2014 då Sverigedemokraterna röstade på de fyra borgerliga partiernas budgetalternativ.

SD bröt då med praxis för hur partier röstar gällande budgetar, nämligen på den egna eller den som partiet varit med och tagit fram med andra. Partier röstar inte på andrahandsalternativ om budgetar. Det har SD brutit mot flera gånger. SD röstade 2018 på M+KD-budgeten så den vann.

Budgeten från dåvarande S+MP-regeringen hade färre röster än M+KD+SD. C och L lade då ned sina röster och möjliggjorde för den SD-stödda M+KD-budgeten att vinna. Sedan tidigare har i en del fall delar av budgeten brutits ut och ändrats så att statens intäkter stärkts. Så det finns nu flera exempel på att budgetprocessen ändrats och försvårats av partiers ageranden.

Med sina uttalanden förstärker C den trenden. Det leder till att regerande försvåras. Sverige kan få regeringskriser oftare, och extra val.

Förhoppningsvis lyckas den nygamla S+MP-regeringen regera fram till ordinarie valet 2022. S har dock svårt att få igenom en politik som är i linje med vad många av partiets väljare vill ha, mer satsningar på offentlig välfärd och en del skatter som finansierar det

Förhoppningsvis lyckas den nygamla S+MP-regeringen regera fram till ordinarie valet 2022. S har dock svårt att få igenom en politik som är i linje med vad många av partiets väljare vill ha, mer satsningar på offentlig välfärd och en del skatter som finansierar det genom att ändras uppåt åtminstone lite grann.

C kan kanske vara för mer pengar till välfärden, exempelvis i kommunerna som har hand om äldreomsorgen. Det kan även V vara för. Men C ville väl inte finansiera det med skattehöjning.

Problemen med budgeten får lösas till hösten om de uppstår då. Det är den rimliga linjen. När Ola Ullstens folkpartiregering (nu Liberalerna) tillträdde ett år före valet 1979 hade de inte heller någon budget klar. Partiet råkade också ut för flera bakslag våren 1979 i budgetfrågor. Budgetprocessen var dock en annan då.

Om en annan budget än regeringens röstas fram i höst ska regeringen avgå, som Löfven sagt. Då får andra partier ena sig om en annan regering eller så får det bli extra val fem månader före valet 2022.

Just nu var bara Löfven möjlig som regeringsbildare. Att läget ska vara annorlunda om fem månader är inte troligt.