Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Robert Sundberg: Styrande möter missnöje

Väljarnas partisympatier

Annons

Fredag kväll 18/10 kom resultatet av en mätning från Kantar Sifo av väljarnas partisympatier. Sverigedemokraterna erhöll 22,7 procent. Det var en statistiskt säkerställd ökning på 2,5 procentenheter sedan september.

Det var mätningens enda förändring som var statistiskt säkerställd. Bland de andra partierna hamnade Liberalerna på 3,9 procent och skulle inte klara riksdagens spärr om det varit val. Minskningen sedan september för L var liten, från 4,2 procent, och mätningen har felmarginaler. Men tydligen har L svårt att hävda sig, trots en ny partiledare, Nyamko Sabuni.

Sifo mätte 7 till 17 oktober, innan M höll sin stämma som började mätperiodens sista dag. Väljarstödet för M låg på 17,7 procent, vilket var lägre än septembers 18,9.

På sin stämma har M politiskt gått tillbaka till före Fredrik Reinfeldt, åt höger, och åt SDs håll på vissa områden. Partiets aktiva verkar tillfredsställda med denna inriktning och att slippa de andra partierna i den borgerliga fyrpartialliansen som M ledde i över tio år från 2004.

I Sifos mätning fick det tredje partiet, utöver SD och M, som röstade för den statsbudget som gäller för detta år, KD, 6,7 procent. Trion i oppositionen till höger samlar 47,1 procent.

Eftersom L inte skulle komma in i riksdagen, och små partier får 1,5 procent, skulle de tre få 49,8 procent av mandaten, 174. Det vore ett mandat ifrån majoritet.

Inom högertrion skulle SD ha 84 av de mandaten och M och KD 90: 65 för M och 25 för KD. Med 84 mandat skulle SD ha 22 mandat mer än i valet i fjol.

Mönstret att ett oppositionsparti vinner många väljare har synts förut. S gynnades under de borgerliga regeringarna åren 1976-82, 1991-94 och 2006-10.

Borgerliga partier har haft högt stöd då S regerat, som 1988-1991, 1994-98 och 2002-06.

De som regerar har vanligen en mängd samhällsproblem att hantera, ekonomiska eller andra. Hur det görs väcker ofta missnöje.

Då valdagen närmar sig brukar väljarna vara mindre benägna att protestera genom att stödja ett oppositionsparti, vanligen det ledande.

Men då valdagen närmar sig brukar väljarna vara mindre benägna att protestera genom att stödja ett oppositionsparti, vanligen det ledande.

Om L inte klarar riksdagens spärr skulle de tre rödgröna partierna S, V och MP få lika många mandat som i valet i fjol, 144. Detta med S åtta mandat mindre, V sex fler och MP två fler. Och C skulle som 2018 få 31 mandat.

S måste mer framhålla vad partiet vill och står för, även om partiet regerar och måste kompromissa med andra partier för att kunna regera.

Om M, KD och SD skulle bli underlag för en ny regering skulle de behöva kompromissa delar av sin politik och då dra på sig missnöje från väljarna.