Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rop från fyra skogsdebattörer: Skogsindustrin för folket bakom ljuset!

Annons

Skogsindustrin ljuger om sin egen förträfflighet och våra politiker för medvetet eller omedvetet svenska folket bakom ljuset när det gäller hur den svenska skogens resurser skall tas tillvara på bästa sätt. Det är hög tid att sanera debatten om hur den svenska skogen och våra andra naturresurser skall skötas, innan de sista gammelskogarna skövlats och helt försvunnit.

Skogsbolagen och deras intresseorganisation Skogsindustrierna, branschorganisation för massa- pappers- och den trämekaniska industrin, lägger ner stora summor på att vilseleda oss medborgare och bestrida fakta.

Intresseorganisationer som WWF (Världsnaturfonden), SNF (Naturskyddsföreningen), Greenpeace m. fl. har ett stort antal kompetenta experter till sitt förfogande, experter som besitter stor sakkunskap. När dessa experter hävdar, att Sveaskog, svenska folkets eget bolag, avverkat skyddsvärd skog med ett 40-tal rödlistade arter på Brännvinsberget i Ore Skogsrike norr om Furudal, trots skarpa protester, är detta dessvärre helt sant. Att Sveaskog fortsätter att planera avverkning av oskyddade skogar kring Vågträsk i Västerbotten och i samernas renbetesmarker i Maskaure sameby i Norrbotten är också helt sant. Dessutom nedvärderar man de egna skogarnas höga naturvärden i avsikt att kunna avverka ännu mer.

Skogsbolagen och deras intresseorganisation Skogsindustrierna, branschorganisation för massa- pappers- och den trämekaniska industrin, lägger ner stora summor på att vilseleda oss medborgare och bestrida fakta. Man lägger ut dimridåer i form av skickligt formulerade argument om skogarnas oerhörda värde för snart sagt vad som helst – från att vara bränsle som alternativ till olja och kol till att vara koldioxidsänka och leverera nya fantasieggande produkter.

Man strävar efter att på alla sätt undvika varje inskränkning i att kunna bedriva skogsbruk på de sätt som hittills gjorts, allt för att vi ska förledas att tro att nuvarande skogsbruksmetoder och brukningssätt är de enda rätta.

Att rationellt bedrivet skogsbruk kan och bör bedrivas på lämpliga marker och med väl avpassade metoder bestrider ingen. Detta gäller merparten av svensk skogsmark.

Politikerna å sin sida har hittills misslyckats med att skapa incitament, lagstiftning och åtgärder för att bolag och enskilda skogsägare ska kunna leva upp till formulerade miljömål. Detta blir allt mer uppenbart. Sanktioner vid överträdelser lyser med sin frånvaro. Skogsstyrelsens nuvarande generaldirektör, Herman Sundqvist, tidigare hårt kritiserad skogschef vid Sveaskog, ser till att man lever upp till produktionsmål och förefaller närmast negligera miljömålen, samtidigt som han lägger moratorium på fortsatta nyckelbiotopsinventeringar. Varför gör han det, kan man undra?

Så sent som den 14 oktober i år föreslår Skogsstyrelsen att nyckelbiotopsinventering helt skall upphöra i samband med avverkningsanmälan/ansökan. Är det verkligen så att Skogsstyrelsen lägger sig platt för politikerna?

M/Kd-budgeten var en katastrof för skog och miljö. Bland nuvarande ansvariga politiker är det främst Centern, påhejade av Liberalerna, som driver på den utveckling vi ser. Maktspelare är också LRF och skogsägarrörelsen. Allt fler frågar sig om det är viktigare med ekonomisk avkastning till statskassan än att värna de sista resterna av våra gamla delvis orörda skogar.

M/Kd-budgeten var en katastrof för skog och miljö. Bland nuvarande ansvariga politiker är det främst Centern, påhejade av Liberalerna, som driver på den utveckling vi ser. Maktspelare är också LRF och skogsägarrörelsen. Allt fler frågar sig om det är viktigare med ekonomisk avkastning till statskassan än att värna de sista resterna av våra gamla delvis orörda skogar. Man kan knappt begära att vanligt folk ska förstå sambanden. Vi blir så lätt vilseledda.

Skogsnäringen hävdar att om man tillmötesgår miljöorganisationernas krav på utökad areal skyddad skog, kommer de bara att kräva mer. Alltså gäller det att hålla emot och kämpa om varje hektar och mot varje försök till förändring.

Om målet är att skydda 17 procent av den svenska skogsarealen med artrik och delvis unik skog skulle man kunna säga: ”Låt oss göra en överenskommelse om detta”. Skulle intresseorganisationerna inte vara nöjda, får man hänvisa till kontraktet. Så går det till i näringslivet och borde gälla även för skogsbolagen.

Skogsindustrin påstår att Sverige aldrig har haft så mycket skog som nu. Detta är en ren lögn. Man jämför mängden skog med den som fanns ca 1920, vilket var ett lågvattenmärke. Leif Öster skriver på twitter: ”Man ska kalla skog för skog och virke för virke. Och inte säga att vi har dubbelt så mycket skog när man menar virke!”

Debatten är olyckligtvis starkt politiserad. Den budget som nu gäller begränsar kraftigt möjligheten att skydda mer skog. Intressenterna på ömse sidor bedriver en kamp, där målet är att slå ner motståndaren i ofta vilseledande debatter. Det råder stor brist på förmåga till kommunikation. Och politikerna ligger lågt – å ena sidan ska pengar in till statskassan och å den andra vill i man stärka den enskilde skogsägarens ekonomi.

I balansräkningen har orörd skog inget värde. Bara för att man i dagsläget har svårt att räkna fram värdet av dessa immateriella tillgångar, så är det som om de inte räknas. Ett fundamentalt felaktigt och kortsiktigt resonemang.

Sveaskog har en åldersklassfördelning på sitt skogsinnehav som innebär att de har mycket lite äldre avverkningsbar skog kvar. Detta tvingar dem ut i områden som av naturvårdsskäl är direkt olämpliga. Det innebär också, att man avverkar mark vid felaktiga tidpunkter med stora och ibland irreversibla skador på mark och vattenförsörjning. Politikerna sänker inte avkastningskraven - och Sveaskog lyder.

Många kompetenta och ambitiösa tjänstemän både på Skogsstyrelsen och Sveaskog är kritiska, men är av förståeliga skäl rädda om sina arbeten. Alltså tiger man.

Många kompetenta och ambitiösa tjänstemän både på Skogsstyrelsen och Sveaskog är kritiska, men är av förståeliga skäl rädda om sina arbeten. Alltså tiger man.

Begreppet ”frihet under ansvar” har lett till en politiserad pseudodebatt. Skogsägare har redan starkt skydd i lagen. Om skogsägare blir drabbade p.g.a. inskränkningar i sitt brukande men blir rättvist och skäligt ersatta behöver frågan knappast diskuteras. De flesta skogsägare och andra skogsmänniskor är i grunden för en god och långsiktig skötsel av skogen.

Att Sveaskog har till uppgift att sälja skogsmark är en ren skandal, en gång kanske lovvärt som ett stöd för mindre skogsbönder i Norrland, men idag ytterst tveksamt. Hur är det möjligt att svenska staten kan sälja ut delar av Sverige, våra gemensamma tillgångar, till enskilda med tillräckligt kapital, ibland även bolag? Sveaskog ska naturligtvis förvalta och utveckla skogen och inte avyttra den!

Den 17 augusti 2019 ville Sveaskog sälja sammanlagt 9200 hektar skogsmark. Vi undrar hur det är möjligt, mitt framför näsan på svenska folket! Dessvärre ingår det i Sveaskogs uppdrag att sälja ca 2 procent av den svenska skogsmarken – om året! Vet svenska folket om detta?

FSC (Forest Stewardship Council) ett kvalitetsmärke, som svenskt skogsbruk hänvisar till har blivit alltmer ifrågasatt. Att ta hänsyn till samernas intressen som ingår i konceptet, har man till exempel i hög grad negligerat.

En gång långt fram i tiden kommer allt att försvinna – om inte genom människans ödesdigra misstag så genom universums försorg. Men till dess finns det all anledning att sträva efter att göra vår tillvaro anständig och dräglig. Till det hör att förstå det långsiktiga perspektivet och det ansvar det medför – att bevara våra naturresurser – att vårda de sista resterna av våra gamla skogar och att inse deras oerhörda betydelse för att upprätthålla en biologisk mångfald. För vårt eget och efterföljande generationers bästa.

Begreppet ”frihet under ansvar” har lett till en politiserad pseudodebatt. Skogsägare har redan starkt skydd i lagen. Om skogsägare blir drabbade p.g.a. inskränkningar i sitt brukande men blir rättvist och skäligt ersatta behöver frågan knappast diskuteras. De flesta skogsägare och andra skogsmänniskor är i grunden för en god och långsiktig skötsel av skogen.

Vi som undertecknat detta har varit med länge. Vi har sett. Vi har perspektiv och överblick över det moderna skogsbrukets utveckling, över dess framgångar och stora vikt för Sveriges ekonomiska utveckling. Mycket har varit och är mycket bra. Mycket görs. Men allt är inte bra!

Vi vet vad vi talar om även om det har tagit tid att också till fullo inse skogsbrukets menliga konsekvenser för svensk natur.

Vi är trötta på partsinlagor och önskar att de inblandade kommer samman i en övergripande respektfull dialog. Det är hög tid för uppvaknande! Politikerna måste ta sitt ansvar!

Ödeshög 30 oktober 2019

Peter Lindgren /Jägmästare och organisationskonsult

Agneta Blomqvist/Författare och skogsmänniska

Claes Bertil Ytterberg/Biskop emeritus, Västerås stift

Håkan Strotz/Jägmästare och ägare Urnatur