Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så svårt är det att bli tv-miljonär

Tillbaka till skolbänken.
På tisdagskvällen kom producenten för tv-frågesporten Postkodsmiljonären, tillsammans med två kollegor, till Falun för att hitta nya smarta deltagare till programmet. Uttagningen på Grand hotell var öppen för alla, och ett hundratal lycksökare var på plats.
Jag var en av dem.

Annons

Varför inte liksom. Man har ju sett programmet, och så svårt att vinna minst 10 000 spänn verkar det ju inte vara. Rent av ganska enkelt till och med.
Men att ta sig vidare från detta första test var inte helt enkelt.
Vi fick alla sitta i en stor sal på Grand. Alla fick testet, innehållande 40 frågor, och på givet kommando fick vi vända upp frågeformuläret och börja. Tio minuter fick vi på oss, och det var inga alternativ som i programmet, man fick lov att veta och skriva svaret.
Hjärnsläpp.

Jag kom till tredje frågan; vad heter Super Marios bror?
Det vet jag ju. Men det stod helt still.
Jag gick vidare, och upptäckte att det var väldigt blandade frågor, alltifrån vem som har gjort skivan ”Handen i fickan fast jag bryr mig” (enkelt, Veronica Maggio) till vilken nobelpristagare som skrivit nån bok som jag aldrig hört talas om (ingen aning).

Jag upptäckte att jag kanske inte är så allmänbildad som jag hade hoppats. Mina kunskaper verkar vara en aning smala. Nöjesfrågorna flöt på bra, även fast jag fortfarande grämer mig över att jag först skrev det rätta svaret ”Vi är bäst” men sen ändrade till ”Bäst i Sverige” på frågan vad Lukas Moodyssons senaste film heter.
Och när det kom till historia och sport var jag totalt utspelad, men oerhört stolt att jag drog in chansingen att Malmö FF vann Allsvenskan i år.

När jag som bäst satt och panikartat slog mig själv i huvet för att jag inte kom på vad körsbär heter på engelska (cherry, ja, men det var hjärnsläpp) ropade producenten; ”tre minuter kvar!”.
Shit. Här går tiden undan.
Jag bläddrade fram och tillbaka i formuläret för att gå tillbaka till frågor och kanske komma på nån gammal kung eller huvudstad, men mest av allt kände jag bara hur tiden rann iväg, och jag hade inte ens kommit på svaren på många av de ganska enkla frågorna.
I nionde minuten kom det som en blixt från klar himmel; Luigi! Super Marios brorsa heter Luigi!
Skönt.
Men det var nog ändå kört.

Tiden tog slut, alla fick lämna in sina formulär, de tre tjejerna som hade hand om uttagningen gick iväg till ett annat rum för att rätta alla svar fort som attan. I salen började alla prata med varann; ”kunde du den där kungen?” och så vidare. Lite som det var i skolan efter ett prov.
Drygt en halvtimme senare kom domen. Tjejerna läste upp dem som skulle stanna kvar, ungefär 30 personer. De skulle få stanna och göra en kortare intervju. Av dem som fick vara kvar skulle några få vara med i tv-programmet, och det kan dröja ett år innan man får vara med.

Jag var inte en av dem som fick stanna kvar. Skit också. Men faktiskt, det var kul, och lite spännande att vara med.
Och det vore det väl bittert av mig att inte gratulera Mattias Karlsson på konkurrenten DT, han gick vidare, grattis då. Och grattis även till min kompis Therese. Ni var smartare än jag. Den här gången.

Höjt!

Jonas Stentäpp
jonas.stentapp@daladem.se