Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sevärda pjäser av Kristina Lugn

Människans totala bottenlösa ensamhet skådat genom en svärtad skrattspegel. Så är temat i Kristina Lugns pjäser Tant Blomma och Rut och Ragnar. Dalateaterns iscensättningar lever upp till förväntningarna med råge.

Dalateatern har tagit sig an Kristina Lugns två enaktare Tant Blomma och Rut och Ragnar. Pjäserna kan liknas vid ett syskonpar. De är båda bärare av samma smärtsamma känsla av existentiell utsatthet, hur skall människan bäst överleva om inte med hjälp av både skratt, tårar och lite galenskap? Hur allt ändå slutar, vet vi ju redan.

I fallet Tant Blomma får du möta dagbarnvårdaren (Susanne Hellström) som klämkäckt klamrar sig fast vid livet. Hon är rar och snäll, vattnar sina pelargoner, passar babyn hela dagen, men har också andra tankar om sig själv, det finns en nedåtsång av dåligt självförtroende, en obestämbar känsla av misslyckande. Hon har också drömmar om ett annat liv, en dröm om den vite prinsen, den stora kärleken.

Susanne Hellström gör som alltid en mycket stabil och trovärdig rollprestation. Joel Torstenssons gestaltning av en jätte till baby är på en gång både hjärtknipande men också absurt galet rolig. Subtila medel som ansiktsmimik och väl avvägna kroppsrörelser kommer helt till sin rätt i denna mindre salong.

Det har nog varit ett mycket roligt och kreativt repetionsarbete för samtliga inblandade. Kristina Lugns manus innehåller mycket komik och drastiska formuleringar, en kavalkad av ordlekar och tvära hisnande kast, inte minst i Rut och Ragnar. Här vänds det upp och ned på alla begrepp. Efter många års äktenskap är det äntligen dags för det gamla strävsamma paret att skiljas. Ragnar (Jakob Fahlstedt) och Rut (Anna Fahlstedt) sätter sina repliker med sylvass skärpa. De kastar sig hejdlöst mellan olika sinnestämningar, grälar och sårar, för att sedan dansa uppsluppet med varandra. Båda ska ju nu bli lyckliga, var och en på sitt håll, men först en rejäl tragedi.

Båda pjäserna har varsitt avskalat scenrum där scenografen Calle von Gegerfelt på ett enkelt men genialt sätt hittat på olika fiffiga detaljer. Pjäserna skall ju också vara anpassade till andra spelplatser i länet.

Regissören Elisabeth Frick har anammat musiken i båda pjäserna. I skilsmässopjäsen Rut och Ragnar har hon själv skrivit musik. De olika sång- och dansnumren förhöjer helhetsintrycket. Jag kan utan vidare konstatera att mina förväntningar infrias med råge. Dalateaterns uppsättning av Tant Blomma och Rut och Ragnar bör kunna bli en ny succé.