Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjöstugan i september/ "Sädesärlan är mitt sällskap"

Jag är uppe vid vedboden för att hämta bränsle till säsongens första brasa.

Hösten smyger sig försiktigt på så det behövs. Det mesta om ved och lite till kunde min morfar. Lite av det har jag tagit med mej genom livet. Bland annat det att den nyhuggna vårveden ska travas längst bak och därmed låta den kanske flera år gamla och snustorra få den framträdande rollen.

Det betyder att den ved jag lägger i vedkorgen har den där mogna klangen när jag slår dem mot varandra. Prima björkved som nävret rullar upp sej som skidbrätten vid snittytorna. När jag tar nästa vedträ skymtar lite löv och mossa mellan raderna. Det visar sig att det är ett mjukt format litet fågelbo som är inkilat i en liten håla.

Här uppe är småfågellivet inte så påtagligt men en sädesärla brukar jag ha som sällskap varje år. Hon har visat sig i år också. Trippat lite förnämt framför förstukvisten, och på sensommaren i sällskap med liten vilsekommen arvinge. Men det var längesen jag hörde av henne under takskyvet. I och med att jag hittade boet vid vedtravarna kanske min lilla fundering fått ett svar. Tidigare år har sädesärlan haft sitt bo under takplåten på framsidan av stugan. Plåten hade lossnat lite i framkant och låg där och klapprade när nordan tog i.

När jag åtgärdade saken på vårkanten och skruvade fast plåten gjorde jag nog min lilla pippi hemlös. Kanske. Jag fortsätter att tro det och flyttar boet med varsam hand en radbredd inåt så kan bofrågan vara löst även för nästa år. Välkommen åter lilla vän!

När stugan varit tilltäppt någon vecka och jag öppnar dörren så känns det tydligt. Jag får ett lite smårått och huttrigt mottagande. Jag öppnar fönsterluckorna på båda sidorna på vid gavel och in flödar solljuset med full kraft. Sen en rejäl brasa på öppna spisen. Den får det att efter en stund ösa mild och skön hemtrevnad runt väggarna.

De fyra hörnen i min lilla boning är väl utnyttjade. Öppna spisen i ett av dem är ett under av välkomnande. I motsatta hörnet har jag soffa/säng och i det tredje har mina olika fiskespön, staven som leder mej på vandring och diverse annat nödvändigt sin plats.

I det fjärde hörnet har jag snudd på det fiffigaste av allt; Hörnskåpet som är ett sätt att utnyttja en annars outnyttjad yta. Det bara skär av stughörnet och är allt jag kan begära av förvaringsplats för övrigt i min lilla boning. Av både smått och stort. Där platsar allt som behövs för livets nödtorft, som det heter. Som här där jag inte har livsmedelsbutiken i kvarteret bredvid. Översta hyllorna är skafferi för mera matvarubetonat. Som kardemummaskorpor och mandelkubb. Ju längre ner jag kommer i skåpet blir det mer och mer praktiska saker på hyllorna. Som reservdelar till motorsågen, utbordaren, fiskerullarna. Plåster om jag råkar slinta med kniven. En riktigt välförsedd liten handelsbod.

Att inte arkitekter och husinredare insett hörnens betydelse och möjligheter, tänker jag. På tal om hörn minns jag att en kollega på tidningen hade problem med just hörn. Det var där hemma där han skötte dammsugningen.

En dag när han väl avslutat sin husliga insats med dammsugaren antydde hustrun att han genat lite väl i hörnen. Visade upp en dammtuss som bevis.

Varpå äkta maken utbrast:

- Vem tusan är det som dammar i hörnen…?

Av det kan man dra slutsatsen att det finns alldeles för många outnyttjade hörn i tillvaron. Alltför få är försedda med skåp och alla övriga bara finns där och samlar damm!

För ytterligare övertygelse lyfter jag av den lilla haspen på hörnskåpsdörren och hörnet öppnar sig välkomnande. Det är välfyllt och jag funderar över var jag skulle ha haft plats för allt detta annars…?

Lars-Erik Larzon

…är en pensionerad journalist som inte satt punkt. Hans utsiktsplats är Sjöstugan, långt inne i de djupa dalaskogarna, långt från bebyggelse och tidens alla krav. Där sitter han och njuter vid brasan eller ute på förstukvisten. Tänker – och minns…

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips