Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolministerns parti på dekis

Annons

Folkpartiet inleder i dag sitt landsmöte. Och i går rapporterade TV4 Nyheterna om en mätning från Novus. Den visade att Folkpartiet tappat mycket stöd i skolfrågan de senaste två åren.

Det är ett negativt besked för partiet, eftersom skolfrågan är (var?) den främsta, kanske enda, profilfrågan för Folkpartiet. I skolfrågan har motståndaren Socialdemokraterna stärkt sitt stöd samma period. Dessutom profilerar sig flera andra partier, Miljöpartiet och Moderaterna, också i den frågan. Konkurrensen om skolan som profilfråga är stor.

Man kan fundera över vad det beror på. Dels finns det brister i skolan, som gör att många väljare är intresserade av att förbättra i skolan. Dels finns det för partierna valtaktiska skäl. Gruppen yngre medelålders personer, de 35 till 45 år, är intresserad av skolfrågan, många av dem har barn i skolåldern. Det är bland dessa 35- till 45-åriga väljare som många av de rörliga väljarna finns. Och dem vill partierna nå.

Därför prioriterar många partier skolfrågan. Tyvärr kan man tillägga, eftersom nästan alla partier har förslag på skolområdet samtidigt som skolan skulle må bra av lugn och ro och få förändringar en tid. Detta eftersom mycket har ändrats på skolområdet de senaste årtiondena. Det har skett även under Jan Björklunds drygt sju år som ansvarig minister för skolan. Och den tiden har många saker i skolan inte förbättrats utan snarare försämrats.

Till beslut på skolområdet hör ändrat betygssystem, ändrade årskursgränser för betyg, ändrad lärarutbildning, ändrade krav på lärare med införande av lärarlegitimation. Och nyligen sådant som införande av förstalärare som är en titel för lärare som är bättre på sitt jobb än andra lärare och därmed får högre lön.

Folkpartiet är starkt bland lärare. Partiet har ett ganska högt stöd i den väljargruppen, och bland välutbildade. Folkpartiets politik är i hög grad inriktad på att gynna personer som är välutbildade och har hög lön. Att sänka inkomstskatten för höginkomsttagare, genom att ta bort den så kallade värnskatt som personer med en lön på 50 000 kr i månaden eller mer betalar, är ett FP-krav.

För 20 år sedan profilerade sig FP som stark förespråkare för den så kallade principen om inkomstbortfall i socialförsäkringarna, alltså sjukförsäkringen och a-kassan. Vid sjukdom och arbetslöshet skulle man ersättas i relation till sin förlorade inkomst.

Sedan FP hamnade i regeringsställning har principen om inkomstbortfall urholkats när varken de så kallade taken eller nivåerna i dessa försäkringar höjts. Det ledande allianspartiet M anser att sådant är ”bidragspolitik” fastän dessa statliga försäkringar i relation till en persons inkomstnivå har visat sig vara effektiva.

FP har nu tappat sin profilfråga skolan och är inte längre en garant för ersättning efter inkomstbortfall i socialförsäkringarna. Kvar finns sådant som krav på sänkt inkomstskatt för personer med hög inkomst. Det är samma personer som tjänat mest på alliansens sänkta skatter, som sänkt fastighetsskatt och borttagen förmögenhetsskatt.

Det har gått dåligt för FP, och KD och C, i alliansen. De har tappat väljare. Med tanke på den politik FP har och hur dåligt partiet lyckats i den moderatledda regeringen är det konstigt att FP har ett stöd på drygt fem procent i opinionsmätningarna. Det är förvånande att stödet inte är lägre.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se