Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sly Cooper: Thieves in Time

Annons

Med Sly i TV-rutan och kontrollen i handen kan jag inte annat än att småflina när uppdrag efter uppdrag slängs mot mig. Likt Mission Impossible-filmerna, minus självdetonationerna då, måste jag ta mig till en särskild plats för att få mer ingående information om vad som ska göras härnäst. Jag får fotografera byggnader, sno nycklar eller hitta kläder som underlättar infiltreringsjobben och minskar risken för kalabalik samt strider.

Trots mellansekvensernas barnsliga humor rör sig mina mungipor ständigt uppåt tack vare de fånigt överdrivna dialekterna som många av karaktärerna vi får möta använder.

Sly är alltså huvudpersonen och mästertjuven i Thieves in Time. Med sig har han sköldpaddan och hjärnan i gänget Bentley och den vrålstarka flodhästen Murray. Tillsammans ska de resa tillbaka i tiden, till olika geografiska platser, för att återfinna sidor ur boken Thievius Raccoonus, men också för att träffa Slys förfäder och besegra skurkarna bakom sidornas försvinnande.

Att styra tjuvgänget är enkelt, samtidigt som det är välbekant då knappuppsättningen känns igen från många tidigare Sony-utgivna spel. Hoppa, dubbelhoppa, slå och så vidare, med bonusen att alla styrbara karaktärer har sitt eget rörelsemönster. Likt God of War kan man också låsa upp (med spelets egen valuta, tack och lov) nya förmågor som bland annat får den rullstolsbundne Bentley att kasta sömnbomber. Att smygkasta några i grisvakternas fickor är lika roligt varenda gång.

Ibland avbryts det mysiga plattformsspelandet av otaliga minispel som skiljer sig något enormt gentemot resten av spelet, både i vad gäller genre, spelbarhet och design. Här får vi spela allt från Parappa the Rapper-liknande musikspel till shoot em up’s där underhållningsnivån pendlar mellan godkänd och toppen. Som roligast har jag när jag får chansen att slåss med Slys gamla familjemedlemmar, däribland den personliga favoriten Rioichi Cooper, ninjamästare och sushiuppfinnare i ett.

Den tecknade stilen faller mig väl i smaken med sina tydliga färger och starkt kontrasterade linjer, vilka gör sig bra i de öppna världarna. Mina upplevelser med Playstation 3- och Vita-versionerna känns någorlunda likvärdiga, därför är det extra kul med en cross play-funktion som gör det möjligt att ta med mig tjuvandet även utanför hemmets väggar utan att behöva tumma på kvaliteten.

Spelets minusdelar kan räknas på ena handens fingrar, kruxet är att fingrarna är stora som falukorvar. Thieves in Time dras med plågsamt långa laddningstider och en kamera som inte alltid vill hänga med i svängarna. Men förutom detta är Sly Coopers senaste eskapad ett riktigt charmigt plattformsspel som jag varmt kan rekommendera till alla som letar efter något lättsmält och prisvärt, stora som små.

7/10


Felipe Madrid


Format: Playstation 3, Playstation Vita
Genre: Plattform, äventyr
Antal spelare: 1
Utvecklare: Sanzaru Games
Utgivare: Sony
Premiär: 27 mars 2013