Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofie Eriksson: "SD är den svenska famnen för personer som Breivik"

Det är tio år sedan terrorattentaten i Oslo och på Utöya. Ett decennium har gått och stora förändringar har skett på den politiska kartan, inte minst i Sverige. Vi trodde att dådet skulle få folk att fatta hur farlig högerextremismen är. Men nu sitter de en hårsmån från regeringsmakten.

“Nu måste det vända.”

Ett avgrundsdjup så överväldigande att man blev stum. Sådana som jag hade mördats, på grund av det som förenade oss. Det var socialdemokratin som attackerades. Våra nära vänner i AUF, som vi valarbetat med, sovit i sovsäck bredvid, var döda. Jag blev så chockad och rädd. Kommer de efter oss överallt nu?

Jag hoppades att terrordådet skulle bli uppvaknandet om att högerextremismen, i alla dess förklädnader, är farlig på riktigt.

Så blev det inte. Det gick väldigt snabbt för rasismens företrädare att slippa undan ansvar för Anders Behring Breivik. Vi andra blev de onda när vi påtalade kopplingarna mellan honom och Fremskrittspartiet, där han var medlem, eller de ideologiska likheterna mellan Breivik och Sverigedemokraterna. Det högst verkliga sossehatet sade vi knappt något om, det skulle bli för mycket.

“Men dra inte Utöya-kortet nu”.

Det var bara två veckor efter attentaten. Alla såren vidöppna. Och där stod SD som tyckte synd om sig själva.

Sommaren 2011 hade det gått nästan ett år sedan Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen. På alla sätt var det bara början, men redan då hade ju en gräns inte bara korsats utan också stampats på.

Jag hittar en artikel från 6 augusti 2011. Sverigedemokraterna hade hunnit bli “trötta på jämförelsen med Breivik”. Det var bara två veckor efter attentaten. Alla såren vidöppna. Och där stod SD som tyckte synd om sig själva. Som om de inte uttryckte sig likadant om muslimer som Breivik. Som om de inte spred konspirationsteorier som Breivik. Som om de inte var den svenska famnen för personer med åsikter som Breivik.

Det blev inget uppvaknande. Istället har offren för terrorn tvingats fortsätta utstå dess politiska sympatisörer. Var tredje överlevare från Utöya har utsatts för hat och hot, enligt en norsk rapport. De har fått höra att de borde dött den dagen, av människor lika verkliga som du och jag. Lika verkliga som Breivik.

Vilka värderingar bar fram terroristen? Vilka som helst, eller var det några specifika? Alla vet svaret och ändå verkar det så förbannat omöjligt att sätta dåden i sitt sammanhang. Det var inte socialismen eller feminismen som drev Breivik. Det var rasismen, nationalismen, islamofobin, sexismen, homofobin, hatet mot socialism och socialdemokrater.

Vilka värderingar var det terroristen medvetet attackerade? Vilka som helst, eller var det några specifika? Råkade det bli AUF - socialdemokratins ungdomsförbund? Nej, det var ju ingen tillfällighet. Han ville radera en generation socialdemokrater.

Genom att ena människor utifrån ekonomiskt, politiskt och socialt intresse istället för att splittra dem baserat på etnicitet eller nationalitet försvagas både fascister, rasister och kapitalister.

Breivik såg de unga socialdemokraterna som sin främsta måltavla eftersom deras, våran, kamp är hans raka motsats. Genom att ena människor utifrån ekonomiskt, politiskt och socialt intresse istället för att splittra dem baserat på etnicitet eller nationalitet försvagas både fascister, rasister och kapitalister. De klarar inte av löntagarkollektiv som går samman i gemensamma krav. En stark socialdemokrati är farlig för dem.

Attentaten den 22 juli 2011 var politiskt motiverade och de utfördes inte i ett vakuum. De hade ett syfte - att tysta vissa värderingar till förmån för andra. Idag kan vi höra moderaternas partiledare uttrycka sig som Sverigedemokraternas. Främlingsfientlighet och rasism har normaliserats i skenande fart.

När tio år har gått förvandlas en händelse. Den närmar sig historien, läggs bit för bit till handlingarna. Det blir allt viktigare att aktivt levandegöra minnet. Att fortsätta kampen, viktigast av allt.

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips