Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofie Eriksson: "Ser vi det överblickbara samhällets revansch?"

Utflyttningen trumfar inflyttningen för Stockholm. Så har det sett ut sedan 2018, och trenden blir allt starkare.

Det är sommar och folk ger sig ut på landet. I åtminstone mina flöden på sociala medier har det fullkomligt exploderat av bilder på loppisar, badstränder och vandringsleder.

Landsbygden, obygden, glesbygden blir till kulisser för stadsbornas självporträtt varje semester. Visst är det lite charmigt, och visst är turismen en viktig basnäring för landet i stort såväl som för lokalsamhället. Den innebär exempelvis arbetstillfällen som inte går att flytta på, vare sig till låglöneländer eller residensstäder. Inhemsk turism är dessutom ofta mer hållbar för klimatet än den som kräver flygresa.

Det är samtidigt något som gnager här. Att se den plats man bor på bli kommersialiserad, paketerad och såld till stadsbor. Att den ska förfinas - för dem som kommer på besök. Det är ju inte riktigt lika skimrande när snöslasken luktar och ännu en busslinje dragits in. Den gnager; insikten om att man kan duga till som pittoreskt resmål, men inte längre räknas när de stora besluten ska fattas.

Hoppfullt nog, åtminstone på vissa platser, verkar det här faktiskt förändras.

Sedan 2018 är det fler som flyttar från Stockholm än som flyttar dit. Senaste året har flyttnettot dessutom mer än fördubblats. Många bosätter sig i kranskommuner till den stora staden, men det är också vanligt att ro skutan hem till barndomsorten, enligt SCB.

Som ung har man fått välja mellan “att bli något” eller också “bli kvar”.

En undersökning som Kantar-Sifo gjort på uppdrag av Fastighetsbyrån visar att storstaden är långt ifrån självklar ens för de unga, när de själva får välja. Bara en tredjedel väljer Stockholm, Göteborg och Malmö i första hand. 15 procent ville helst bo på landsbygden.

Anledningen till detta är troligtvis i första hand ekonomisk. Bostadspriserna i de största städerna är extrema och tvingar folk att ta sig därifrån.

Men jag tror inte att pengar är hela förklaringen.

I många år har det varit en självklarhet att storstaden är mer attraktiv än en liten ort. Som ung har man fått välja mellan “att bli något” eller också “bli kvar”. Det ligger i kulturen och förväntningarna men också i hur arbetsmarknaden och utbildningsmöjligheterna sett ut.

Pandemin tvingade fram en högre takt i digitaliseringen. Fler har sett att det fungerar att arbeta och studera hemifrån. Stora industrisatsningar i norr omkullkastar bilden av var arbetsmarknaden är het. Och när det inte längre var möjligt att vare sig flyga eller festa blev natur och hem viktigare delar av mångas vardag. Kanske har man omvärderat vad definitionen av ett gott liv kan vara.

Det är ju inte sant att storstaden har ett bättre utbud än mindre orter - bara ett annat utbud.

Hultqvist sade något under detta samtal som fastnat hos mig; att det finns ett särskilt värde med att samhället man bor i är överblickbart.

Jag och kollegan Jonas Bergström har en podcast ihop, “Folkdomstolen” heter den. En gång gästades vi av försvarsminister Peter Hultqvist. Vi kom in på allt möjligt - då bland annat regionalpolitik och stad/land-frågorna, som är lite av poddens tema. Hultqvist sade något under detta samtal som fastnat hos mig; att det finns ett särskilt värde med att samhället man bor i är överblickbart.

Han satte fingret på vad som kan vara skrämmande med stora städer, men också vad som är de mindre orternas fördel. Det överblickbara samhället är lättare att se och greppa - lättare att påverka och känna sammanhang i.

Långt ifrån alla prioriterar närhet till köpcentrum och krogliv framför lugn och ro. Men alla behöver fungerande välfärd och infrastruktur.

I princip alla partier pratar nu varmt om att hela landet ska leva, men hur många menar allvar? Bara 3 av Landsbygdsutredningens 75 förslag (som alla partier stod bakom) har genomförts. De grundläggande mekanismerna om marknad och konkurrens missgynnar stora delar av landsbygden - och dem är det knappt någon som ifrågasätter.

Om trenden ska ta fart på allvar, om det verkligen ska bli en ny “grön våg” till landsbygden, måste politiken hänga med. Bryta med gamla sanningar och börja omfördela på riktigt.

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips