Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommarsamtal med Peter Flinck: "Konsten ska vara mitt i."

Artikel 1 av 4
Sommarsamtal
Visa alla artiklar

I sommar möter DD Kultur olika spännande kulturpersonligheter i länet. Samtalen kretsar kring deras verksamhet och yrkesval men tanken är fri och ämnena skiftar. I dag startar vi med Peter Flinck som driver Ateljé Y i Stora Skedvi.

Annons

Det första som slår emot mig när jag kliver in i skulpturparken i Yttersätra är lugnet. Det är så starkt att det nästan känns omfamnande. Jag blir stående, lite hänförd, av det som möter mig: skulpturer, blommor och växter, växthus, lusthus, små etager och bänkar utplacerade i den lummiga parken som sluttar ned mot Dalälven.

- När vi köpte det här huset fanns här bara träd och gräs, säger Peter Flinck som kommer gående mot mig från det brunmålade gamla ordenshuset.

Det är drygt tio år sedan Peter kom flyttande hit tillsammans med sin dåvarande sambo Jonas Ahlin. Då hade konstnärsparet Gunnar Allvar och Viola Larsson-Allvar haft huset som sommarateljé i drygt 40 år. Dessförinnan var det ett ordenshus och nykterhetsloge som efter en tillbyggnad 1927 fungerade som samlingslokal för olika föreningar, samt biograf. Och kanske bidrar husets historia till att Ateljé Y öppnades upp för allmänheten.

- Folk började stanna till här, berättar Peter Flinck och nickar upp mot grinden och vägen.

Ofta var det människor som hade någon slags koppling till platsen, men också nyfikna besökare som passerade på vägen som går alldeles framför huset. Det var då tanken på en skulpturpark och trädgård väcktes:

- Vi sa till varandra att vi testar, säger Peter med ett stilla leende. Och det gick ju så bra.

De började med att ha öppet några veckor om sommaren det första året, 2013. Då hade de också några konserter. Besökarna var många så året därpå fortsatte de men nu hade de öppet en hel månad. Inspirationen till parken hämtade de från liknande platser runtom i landet, bland annat Alma Löv Museum i Sunne.

Idag är det svårt att föreställa sig att den här parken och platsen varit någonting annat än Ateljé Y. En plats där konsten är en naturlig del av allt.

- Konst ska inte vara något som läggs ovanpå, säger Peter Flinck och fäster sina vänliga ögon på mig för att se att jag förstår. Den ska inte vara som grädde, om jag använder den liknelsen. Den ska vara mitt i. I smeten. Varje dag.

Och det är så Peter lever. I konsten och med den. Som konstnär, gallerist och husägare. Hela somrar har han numer öppet för allmänheten med utställare, sommarkvällar där olika artister gästar ateljén, teater, butik och café. Jag frågar honom hur det känns att öppna upp sitt hem och trädgård för allmänheten.

- Det känns helt naturligt, svarar han. Jag tror det beror på att det alltid varit ett sånt hus där människor samlas.

I år håller han öppet från juni till augusti. Men arbetet inleds redan på hösten året innan med artistbokningar och schemaläggning. Sedan, på vintern, byter huset skepnad och blir ett hem.

- Då blir logen min ateljé, säger Peter och pekar mot det stora fönstret som nu är täckt med säckväv. - Då är det drejskivor, staffli och målarfärg där inne i stället för scen.

Det är Peter som drejat allt porslin i caféet och han får ofta frågan om det går att köpa porslinet. Tanken finns där men än så länge finns ingen större produktion. Förutom keramik arbetar han med glasfusning, emalj, grafik samt målar i olja och hans konst finns lite här och var i trädgården tillsammans de andra utställarnas verk.

Peter Flinck har alltid målat. Måleriet fanns redan i barndomshemmet. Pappa var frisör men hade målandet som hobby och tog hem stora reklamaffischer till sonen som använde baksidan som målarduk. Konst har Peter sysslat med sedan 20-årsåldern och han har jobbat som bildlärare i över två decennier.

Men Peter Flinck har hunnit med mycket annat, också. Under många år bodde han i Hjo där han drev krukmakeri, butik och galleri med sina barns mamma. Han har haft hästar, ridit mycket och tävlat med dem, gått på lantbruksskola, drivit vandrarhem och haft ett biodynamiskt bageri.

- Men min största önskan var att bli skådespelare, säger han. Men jag var för blyg, blev alldeles skakig och vågade inte.

Nu är Peter pensionär. Men verksamheten fortsätter ändå. Den här sommaren gör han allt själv även om sönerna bistår ibland. När jag frågar om framtidsplanerna säger han direkt:

- Jag vill fortsätta. Få det att bära sig. Det är en liten publik här och det blir ingen stor förtjänst men jag vill utvecklas den här sommaren. Mer än någonsin.

Lena de Veen

Annons