Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Söndagsöppet – en orsak till landsbygdens utarmning

Annons

Landsbygdens utarmning uppmärksammas i Kristina Vahlbergs reportage i DD den 16 juli.

Regeringens ministrar (liksom de flesta ledande rikspolitiker inom alla partier) talar gärna för en levande landsbygd och om bättre villkor för småföretagarna. Det är mycket prat, men litet verkstad, tyvärr. Om det beror på oförmåga eller bristande vilja, när det gäller att åstadkomma resultat, må vara osagt.

En starkt bidragande orsak till att glesbygdshandeln till stor del försvunnit i Sverige, och inte bara den, utan närservice av dagligvaror i stadsdelscentra, och snart även i stadskärnorna (se på Borlänge!) är riksdagens beslut på 1990-talet att inte införa en ny affärstidslag. (Fram t o m 1971 fanns en lag, som stadgade att affärerna, kiosker undantagna, fick ha öppet till kl 20, måndag till lördag, och söndagsöppet endast efter kommunal dispens. Då Kjell-Olof Feldt var handelsminister, revs den affärstidslagen upp.)

Lobbyarbetet för att stoppa en ny affärstidslag, som var aktuell i slutet av 1980- och början av 1990-talet, drevs med stor kraft av de stora grossistblocken med Ica i spetsen. Under sken av en frihetsreform, lyckades man få Sveriges Köpmannaförbunds verkställande ledning att tystna i debatten, trots tidigare stöd för en ny affärstidslag. Enstaka styrelseledamöter och köpmän fick enskilt stå upp för beslutet och medlemsmajoritetens åsikt (över 80 procent av medlemmarna i Dalarnes Köpmannaförbund 1990, som exempel, ville ha en lag som begränsade söndagsöppethållandet till två söndagar per år).

Det fanns inget allmänintresse eller konsumenttryck för söndagsöppet. Dock satt livsmedelshandlarna tysta, trots vetskapen om sin undergång. De satt bundna vid sina grossistblock, som ville bygga centralt beslutade stormarknader vid riksvägarna utanför tätorterna. Grossistblock, som inte drog sig för att försöka tysta även den lokala köpmannaföreningen i Borlänge.

Alla med insikt såg konsekvenserna av söndagsöppet. Den totala konsumtionen skulle inte öka, men omfördelas till söndagsöppna butiker (och till söndagar då lönekostnaderna var de dubbla). Småhandlaren skulle, av konkurrensskäl, tvingas följa med och ha söndagsöppet. Det skulle leda till ofrihet för småhandlare och anställda. (Ingen enskild handlare kan i längden arbeta tolv timmar om dygnet, sju dagar i veckan.)

Och på sikt till ofrihet även för kunderna, för söndagsöppet skulle påskynda utslagning av mindre butiker och närservice. Slutligen skulle konsumenten stå utan valfrihet. För valfrihet kräver mångfald.

Det var alltså motsatsen till en frihetsreform.

En helt annan förståelse för medborgarnyttan syns i länder som Frankrike och Tyskland, som med en affärstidslag länge kunnat rädda mycket av mångfald och frihet.



Det fanns inget allmänintresse eller konsumenttryck för söndagsöppet. Dock satt livsmedelshandlarna tysta, trots vetskapen om sin undergång

Sven Janson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel