Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stephanie Giesecke föll för åldersstrecket - men ser fram mot en fortsättning

/

Annons

I maj 2008 fyllde Stephanie Giesecke i Hedemora 70 år. Enligt Svenska Ridsportförbundets regelverk får man inte fortsätta som överdomare efter att ha passerat den åldern.
Dalarnas distriksförbund begärde dispens - men den avslogs.
Just nu ligger en ny ansökan inne från Avesta Ridklubb.

Det var många som förvånat höjde ögonbrynen. Dels för att ingen kunde tro att >Stephanie >Giesecke var 70 år och dels för att en alert, respekterad och mycket uppdaterad överdomare inte skulle få fortsätta.
Distriktsförbundet grep in och begärde dispens, både för att Giesecke är en mycket eftersökt överdomare men också för att det är ett skriande behov av både domare och överdomare.
Svaret från Ridsportförbundet blev nej.
Effekten lät inte vänta på sig. Både klubbar och ryttare ifrågasatte vad Ridsportförbundet egentligen höll på med. För många klubbar, både i Dalarna och utanför länsgränsen, är >Stephanie >Giesecke en given överdomare - och man tänker inte ge sig.
- > >Vi har en överdomare som skapar trygghet med sitt enorma kunnande och vi är många klubbar som vill ha henne kvar, säger Madde Larsson, >som är tävlingsansvarig i Avesta RK.

Stora krafter igång

Just nu ligger en ny ansökan inne från Avesta, som är först ut 2009 med en tävling i januari. >
Respektive klubbar kommer att söka dispens för sina egna tävlingar och nu väntar man med >spänt intresse på svaret på Avestas ansökan - som man tar för givet kommer att godkännas.
Stora krafter är igång och blir det avslag kan det komma att leda till rent drastiska åtgärder.
Som eftertraktad domare även inom hundsporten väntar stora nationella och internationella uppdrag för >Stephanie >Giesecke under 2009, så vilken är Ridsportförbundets motivering till att en alert och uppdaterad överdomare >inte skall kunna fortsätta inom hästsporten?

Enorm kompenens

DD-sporten besöker Stephanie >Giesecke >på hästgården i Hamre Ängar. Här har det under åren varit en mycket framgångsrik uppfödning.
Det började med en resa till Flyinge redan 1987 med hästen Iceman. Flera resor senare, under 2008, resulterade det i såväl ett diplomsto med Sykoorpan Ö som en Breeders-final med A-More Ö i Flyinge med Lena Andersson från Hedemora som ryttare.
Hur började hästlivet?
- >Som 8-åring började jag på Äppelvikens ridskola och sedemera Ängby och Hässelby i Stockholm där jag lärde mig grunderna. Som 17-åring blev det kurser på Strömsholm två somrar i rad i Ridfrämjandets regi. Det här var i en tid då de flesta kavallerier lades ner och många trodde att ridsporten i Sverige var på väg att dö ut. Under ryttar-OS 1956 i Stockholm var jag med och red i kortesen vid invigningen och jag älskade det här med hästar och ridning. Sedan blev det ett år med hästar i Tyskland som var enormt lärorikt, plus fyra år till med vanligt arbete och lite mindre hästar. Sedan flyttade jag hem till Stockholm med jobb på en PR-byrå och kompletterade med ridning.
Hur hamnade du i Dalarna?
- >Jakt har också varit ett av mina stora intressen, liksom hundar. Genom jakten träffade jag en man och hamnade i Garpenberg. 1971 köpte vi den här gården och det var en mycket speciell händelse som gjorde att jag kom igång med hästuppfödning. Jag sålde en mycket dyr hund till Japan och för halva priset kunde jag köpa tre hästar och en mycket bra bössa.
- Sedan kom allt slag i slag. Sonen Tobias föddes 1968 och kom snabbt igång med ponnyridning och sedan på våra egna hästar (som toppryttare i Dalarna, red:s anm.) I början på 80-talet blev jag ordförande i Avesta, grenledare i fälttävlan i distriktsförbundet och sedan även i hoppning. Samtidigt blev det domarutbildning och domaruppdrag som sedan övergick till överdomaruppdrag.
- Just nu befinner jag mig i en situation där jag bara hoppas att få fortsätta mina uppdrag som överdomare då jag känner stor glädje och inspiration att få hjälpa till i en sport med mycket stor potential och stor ungdomssatsning.

Hoppning som gäller

När man träffar Stephanie >Gieseck >på tävlingarna så är det nästan alltid på hopptävlingar, med några få undantag för lagdressyr. Det är också hästar före ponnyer, men det beror mest på hennes filosofi att inte fastna i ponnyridning alltför länge om man vill nå optimala mål och utveckling.
- Hoppning gäller i första hand för mig. Det har bara blivit så. Jag njuter av riktigt bra genomföranden och som hoppgrenledare vill jag att så många som möjligt skall få möjlighet till bra tränare och utbildning. >
- Även min uppfödning bygger på bra hoppblod och det är en riktigt skön känsla när man får ett bra utfall.
När man följer Stephanies arbetsdag på en hopptävling är det inte mycket som undgår hennes argusögon. Hennes kunskaper i tävlingsbestämmelser, gula mappen och banbyggarregler för olika nivåer är frapperande. Här finns en överdomare i hoppning som få kan överträffa.
OLOF ASPELIN

Mer läsning

Annons