Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ständigt förälskad i grafik

Att arbeta med grafik är som att vara förälskad - hela tiden, sade en gång Einar Johnson, grundaren av Falu Konstgrafiska Verkstad, i en intervju med DD:s Bo Degerman.

Annons

Einar Johnson tog vid i den grafiktradition som fanns i Falun vid förra sekelskiftet, då de så kallade Falugrafikerna levde och verkade.
Men Falugrafikerna var inte någon fast eller homogen grupp, även om de studerade vid samma tid på Konstakademiens grafikskola i Stockholm, då några av dem kamperade ihop under usla förhållanden. Axel Fridell, David Tägtström och Bertil Bull Hedlund delade exempelvis under studietiden rum på femte våningen i ett stenhus.

Tägtström berättade: Bull hade skaffat upp en trädgårdssoffa med stolar och bord. Bull låg i en järnsäng, Fridell på en fäll på golvet och Tägtström i ett dragspel, en säng som veks upp under dagtid. (R Bondjers: Falugrafikerna)
Ibland ställde de ut tillsammans och ibland träffades de under de många utlandsvistelserna. De bodde och arbetade också till och ifrån i Falun och någon gång ställde några av dem ut tillsammans.
I Rune Bondjers fina bok om Falugrafikerna (Gidlunds Bokförlag, Dalarnas Museum 2006) inser man snart att konstnärerna vid den tiden levde under minst lika undermåliga förhållanden som i dag. De fick livnära sig i Falun som handlare i sina föräldrars butiker (Bertil Bull Hedlund), jobba på Vagnfabriken (Helge Zandén), som tvålpojke (David Tägtström) och tryckarlärling (Axel Fridell). Senare i livet kunde några av dem dra sig fram genom porträttbeställningar.

Einar Johnsons hängivna arbete för en konstgrafisk verkstad skapade snart en ny grupp Falugrafiker med namn som Ivar Andersson, Anna-Lisa Elfwén, Maggi Boman, Åke Samuelsson, Brita Andersson, Inger Källgren, Björg och Bernt Bendiksen Roman, Evert Lissel. För att nämna några.
De höll först, från 1957, till i en källarlokal på Kvarnberget, men lyckades med kommunens goda minne och bistånd 1973 öppna Falu Konstgrafiska Verkstad i den gamla småskolan på Blindgatan.
Efter Einar Johnson kom Staffan Kihlgren som föreståndare för verkstaden. Den senare fortsatte sedan som professor på Konsthögskolan i Umeå. Bo Cronqvist efterträdde och i dag är Modhir Ahmed föreståndare.

Grafiken är en internationell företeelse och betraktas som en konstart för sig, likt oljemåleriet, fotot eller installationskonsten.
Den uråldriga grafiska tekniken, använd av både Rembrandt och Andy Warhol, har det gemensamt med övriga konstarter att det är bilden, det visuella, som bär budskapet. I grafikens fall den bild som framträder efter alla vedermödor med materialet. Bakom det slutliga uttrycket i ett grafiskt blad ligger, förutom det motstånd som plåt, sten eller trä bjuder, också kunskaper om tryckning, tryckfärg och papperskvaliteter. Slutligen tillkommer själva tryckpressens beteende och betydelse för slutresultatet.

Utöver det är grafikern beroende av torrnålen och kopparstickeln, plus alla procedurer vid till exempel akvatinttryck, olika etsningsbad, samt vad plåtens tid i olika bad får för effekt. Grafiken är på så sätt en mycket oexakt vetenskap, där grafikern också har att ta ställning till vad som händer då bilden alltid kommer fram ur pressen i spegelvänt skick.
Gränsöverskridanden finns förstås, inte minst har en av Falu Konstgrafiska Verkstads medlemmar Staffan Svensson ägnat sig åt att sammanföra bandy, kopparplåt och trä.

I samband med triennalen visar också dagens grafiker i Falun med omnejd upp sig på Stadsbibliotekets Hörnan. Den utställningen öppnar den 12 december.

Eva Lidén