Huvudpersonerna är systrarna Ylva och Ingrid. Tiden är sent 1200-tal och första delen av 1300-talet fram till digerdöden.
Ingrid och Ylva är unga systrar. Föräldrarna är sedan länge ute på pilgrimsresa. Ingrid är gift och Ylva är trolovad till en man, som är ute i kriget och som hon inte känner.
När han kommer för att med våld kräva sin kvinna rymmer Ylva och hennes dramatiska historia börjar. Den tar henne till den stora koppargruvan i Dalarna, till Nidarosdomen i Norge och, som kungens och drottningens sällskapsdam, runt om i landet ibland i triumf, ibland på flykt i tiderna när tre kungasöner slåss om makten.
Ylva är stark och klok men också passionerad och oförsonlig. Hon är inte helt enkel att tycka om men klart intressant.
Falkens döttrar är en historielektion man unnar alla, inte minst unga som kan behöva liv, blod och fantasi för att kunna tänka sig in i hur det kunde vara.
Den som vant sig vid tv-serier där det hela tiden händer dramatiska saker kommer att känna igen sig.
Tiden var dramatiska och inramningen är verkliga historiska händelser. Ingrid och Ylva är släkt med kungen och har nära till makten. Även om Ylva far illa, fryser och svälter när hon är på rymmen, äger systrarna gårdar och mark och tillhör inte de fattiga.
Ingrid får ett lugnare liv än Ylva, men deras öden är nära sammanknutna.
Det är en tid med arrangerade giftermål, där fördelar för släktena väger betydligt tyngre än kärlek.
Passionen får dock en stor plats, för visst blev människor lika förälskade som nu och visst fick lusten styra över förnuftet ibland.
Det är en brokig skara människor som driver historien framåt. Många av dem är historiska personer som har funnits, andra har fötts i fantasin.
Elvira Birgitta Holm har gjort ett gediget bakgrundsarbete för att kunna skildra historiska händelser, seder och bruk. Hon har själv gett personerna liv, karaktärer och tankar. I efterordet förklara hon vad som är fakta och vad som är hennes ide'er.
Falkens döttrar är en gripande och spännande bok, både brutal och skimrande vacker.
Författaren låter sina karaktärer vara mångfacetterade. Det är befriande att den onde får visa goda sidor och den kloka får vara småsint och hämndlysten.
Jag tycker om ett språk som flyter lätt men som också får läsaren att känna blomdofter och lukter av blod och smuts. Elvira Birgitta Holm kompromissar inte med språket men stänger inte heller någon ute. Det här är en bok som kan fängsla både unga och vuxna.
LÄS OCKSÅ:
