Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stefan slog larm om arbetsmiljön

Annons

Stefan Glassér är den som tog kontakt med facket. Han reagerade mot arbetsmiljön. Soporna sorteras för hand, skydd och utbildning saknas.

I lördags blev Stefan Glassér uppringd och uppmanad att komma in till företaget på söndag och skriva på en dementi av det anonyma brevet. Han fick veta att om han inte skrev på skulle det se ut som om han skrivit brevet.

– Jag har inte skrivit brevet, men jag är inte intresserad av att dementera det som står i det. Det är bra att fler reagerar på hur det går till på företaget.

Stefan Glassér har arbetat 1,5 år på Gröntjärna Entreprenad. I somras började han arbeta med sopsorteringen. Det var då han ringde facket och frågade om det var rätt att de skulle sortera soporna för hand.

– Jag har tjatat om skyddsutrustning, vi fick hämta ut de billigaste andningsskyddet, som har hemma när man slipar. De fungerar inte att jobba med.

Han berättar om att det ibland dammade så mycket att de som arbetade fick gå ut för att kunna andas. Han berättar om hur de fått in fönster och varit tvungna att krossat mängder av glas för att sortera.

Det har kommit in containrar som det runnit olja ur och jobbarna fick ta till gammal isolering för att kunna suga upp oljan. Han har hittat kanyler.

– Jag fick veta att vi skulle sortera i fyra högar: skrot, trä, brännbart och deponi. Ingen sa någonting om farligt avfall och hur vi skulle hantera det.

Arbetskläderna var samma byxor han hade som chaufför.

– Ibland arbetade jag ensam, det kändes inte tryggt. Det finns inget rinnande vatten, ingen ögonskölj, om något skulle hända. När jag ringde om bad som maskinhjälp för tunga lyft, svarar de inte ens i telefonen.

Stefan Glassér är medveten om att han sticker ut hakan.

– Men så här får man inte hålla på. Någon måste säga ifrån. De har redan sagt upp mig, så jag är inte rädd.

Eva Högkvist
eva.hogkvist@daladem.se