Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stiftelsen – musiktyckarnas nya slagpåse

Annons

Dags för en vidarebefodring av en förfestdiskussion igen, det är ju då man blir filosofisk.
Den här gången blev det en diskussion på cirka en timme angående det svenska bandet Stiftelsen. Eller rättare sagt, hatet mot Stiftelsen.

För så är det ju, har vi väl alla märkt som harFacebook, att Stiftelsen är den nya slagpåsen inom musiktyckande.
”Stiftelsen är så jävla dåliga”, ”jag hatar Stiftelsen” och liknande statusuppdateringar är vanligt förekommande.
Det är ju ganska illa, att det blir en norm att hata ett specifikt band. Lite som mobbing.
Så klart får man tycka att Stiftelsen är dåliga, men det är bara i fallet Stiftelsen som folk skyltar med det på Facebook. Nästan som att de vill skryta.

Låt oss anta att alla som sprider denna avsky mot Stiftelsen verkligen tycker att de är så fullkomligt usla (även om jag inte tror det), men borde det inte finnas fler artister och band som dessa människor tycker är minst lika dåliga? Varför står det inget om dem?
Nä, för att hata Stiftelsen har blivit en åsikt som är ”rätt”. Då visar man att man är av sorten med lite bättre musiksmak. Lite som att man ska tycka att Lars Ulrich är en dålig trummis, att tjeckisk öl är godast och så vidare.

Men hur dåliga är Stiftelsen då?
Det går ju inte att säga så klart, eftersom smaken är som baken, men frågar ni mig så finns det betydligt bättre band, och det finns betydligt sämre.
Stiftelsen varken stör eller berör mig.
Det jag däremot är imponerad över är att Stiftelsen, och från början Takida, tagit sig så här långt bara genom att de gör musik som deras fans älskar. Takida har aldrig fått någon gratisskjuts. De hade smockfullt på spelningar långt innan de fick vara med på ett hörn i svensk musikmedia.
Det är värt respekt.

Höjt!

Jonas Stentäpp
heavy@daladem.se