Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stormen Simones framfart

Det sårbara samhället är ett uttryck som dyker upp ibland. Paradoxalt nog verkar det vara mer sällan numera, när vi är så beroende av allehanda elektriska saker och sådant som internet och mobiltelefonnät.

Annons

Sårbara samhället nämndes nog oftare för några årtionden sedan, så länge som det kalla kriget varade. Begreppet är ganska brett och syftar på allt möjligt som får vardagen att fungera som tillgång på bränsle, el, matvaror, trafiksystem och annat.

Under det kalla kriget fanns tankar på att landet skulle klara en avspärrning. Det var då bra att ha ficklampor, matvaror (konserver), filtar, bränsle och annat så att man klarade sig en längre tid. Strömavbrott inträffade då och då och satte samhället och enskilda hushåll på prov. Ofta skedde de på vintern, med risk för att vattenledningar kunde frysa om avbrottet varade för länge så att det blev utkylt där vattenrör gick in i husen.

På exempelvis 70-talet var ett någorlunda självhushållande bondesamhälle inte längre bort än några årtionden och (drygt) en generation. I dag har de flesta i Sverige blivit väldigt fjärmade till sådant som hur man kan klara sig vid naturkatastrofer som kan göra så att eltillförsel, färskvatten och annat upphör att fungera.
I samhällsvetenskapliga sammanhang kan man tala om axeln natur och kultur. Vi befinner oss i det moderna samhället, långt ut på kulturdelen av den axeln. I primitiva samhällen, eller för den delen vid fjällvandringar, jakt och liknande så befinner man sig nära naturdelen av axeln.

Vid en naturkatastrof riskerar många att få sin vardag förskjuten åt naturhållet. Det kan vara trevligt en stund och under kontrollerade former. Men om naturens krafter får härja fritt med blåst, kyla, värme, översvämningar, torka och annat blir det inte så trevligt. Det kan bli svårt att överleva. Risken att råka ut för en olycka ökar om exempelvis blåsten är kraftig.

Stormen som i går drog in över västra och södra Sverige, Simone, förde det svenska samhället en bit åt naturdelen av natur-kultur-skalan. Stormen visade på sårbarhet i samhället. Tåg ställdes in och broar stängdes av. Folk uppmanades att stanna inomhus och undvika att röra sig i trafiken. Naturens krafter sätter plötsligt flera och svåröverkomliga gränser för oss människor i vårt vardagsliv.

Denna natur, som vi gjort så mycket för att göra oss oberoende av, gör sig alltså påmind på ett närgånget sätt. Detta händer med jämna mellanrum, men vi har lätt att glömma bort det. Eller kanske förtränger vi det.
I fjol vid den här tiden var det en stor storm i nordöstra USA, runt delstaten New Jersey, som kallades Sandy. Och för några år sedan var det stormarna Gudrun och Per som härjade i södra Sverige och vräkte omkull mycket skog i särskilt Småland.

Man kan diskutera om stormar som dessa, och nu Simone, alltid har funnits och drabbat sin omgivning med jämna mellanrum. Eller om dessa naturfenomen har ökat och har kopplingar till sådant som koldioxidutsläpp, växthuseffekt och annat som nu höjer jordklotets medeltemperatur.
Faktum kvarstår ändå att naturen tränger sig på och gör sig påmind för oss människor som gjort, och gör, så mycket för att vara oberoende av naturen och dess nycker i vår vardag. Vi får hoppas att Simone och andra stormar leder till så små och få skador, materiellt och på människor, som möjligt.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se