Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stymne kartlägger våra brandstationer

Brandväsende och brandutrustning är mycket omskrivet, men av någon anledning har inte mycket intresse riktats mot våra brandstationer har Per Stymne i Söderbärke upptäckt.

– Ändå är brandstationer något av statusbyggnader för våra samhällen, säger Stymne.

Annons

Bristen på kartläggning av våra brandstationer ska han nu avhjälpa tillsammans med industriantikvarie Helena Lundgren från Örbyhus i Uppland. Redan ifjol började de båda med en kartläggning av Västmanland på försök.
Nu har de båda fått ett stipendium på en halv miljon för att kartlägga våra brandstationer också i Upplands-, Södermanlands- och Dalarnas län.

– Vi har jobbat ihop förr med kraftverksanläggningar och jobbade bra ihop. Vi funderade lite kring vad mer man kunde göra, berättar Per Stymne.
– Då kom vi på att inget gjorts på våra brandstationer. Mycket om brandväsende, men inget om byggnader eller väldigt lite lokalt på enstaka orter.
Man började då med Västmanlands brandstationer som test. Per och Helena började se sig om efter stipendier för att klara ekonomi.

– Sökte hos en stor fond som mest delade ut pengar till mest medicinsk forskning, men också lite mer udda projekt.
Pengarna kom trots höga krav på både redovisning och sökandes kompetens. Ytterligare pengar kom efter ny ansökan då också Dalarnas brandstationer skulle kartläggas.
Och det finns många. Bara i Stymnes Söderbärke finns tre nu nedlagda stationer.
– I början var det mycket enkla stationer som kallades brandbod eller spruthus. Det kunde vara del av en lada där man ställde in sin hästdragna vagn och slangar.

Först när brandväsendet blev kommunalt straxt före förra sekelskiftet blev det mer struktur.
Så småningom skulle det bli slangtorn och byggnaderna växte ut i och med att utrustningen svällde ut.
– Brandstationerna blev också samhällenas statusmarkörer, liksom rådhus och järnvägsstationer.
För att hitta byggnader tar man hjälp av bland annat hembygdsföreningar. Helt lätt är det inte hitta de gamla bodarna från slutet av 1800-talet.

Resultatet av inventeringen ska sedan presenteras på ett sätt som gör det möjligt att avgöra vad som kan vara värt spara och underhålla som byggnadsminnen.


Christer Nyman
christer.nyman@daladem.se
”I början var det mycket enkla stationer som kallades brandbod eller spruthus. ”