Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sundberg: Sverige bör undvika Nato

Sverige bör undvika ett Natomedlemskap. Sverige måste förlita sig på sig själv för försvar av enbart det egna landet.

Söndag 17/1 hade Aftonbladet på kulturplats en artikel med kritik mot Nato, av kulturchefen Åsa Linderborg. Jag tyckte det var en bra och befogad kritik.

Detta med tanke på att nio av tio ledarsidor är för svensk Natoanslutning och att Sälenkonferensen Folk och Försvar tenderar att urarta i inbördes Natobeundran hos deltagarna.

Linderborg hade stuckit ut hakan, rört om i myrstacken och getingboet, för Natopropagandisterna gick i spinn. Linderborgs text granskades i detalj. Det mesta hon skrivit sades vara felaktigt.

Att vänsterprofilerade Linderborgs Natokunskaper var begränsade, felaktiga eller förvillande i Putinryska desinformationsledband stod på och mellan kritikernas rader.

Att vara emot svensk Natoanslutning utmålades i samma anda som något suspekt som marginella, orealistiska och i ämnet oinsatta vänsterpersoner ägnade sig åt, trots att de flesta svenskar är emot Natomedlemskap.

Jag är emot Natoanslutning. Åsikten är grundad på kunskap och avvägningar. Man kan ange en rad argument.

1. Sverige är en småstat som varit alliansfri i 200 år och hade länge målet neutralitet i ett krig. Avsteg har gjorts, exempelvis under andra världskriget, till följd av påtryckningar från stormakter. En småstat måste ju välja mellan alternativ som ger konsekvenser.

Ett i andra världskriget neutralt land skulle inte ha låtit två miljoner nazityska soldater åka tåg i det, men alternativet kanske var en invasion.

Den deklaration om stöd i EU som finns kan inte ses som en militär allians, eftersom innehållet i detta möjliga stöd är oklart.

2. En småstat måste förlita sig på sig själv för sitt försvar. Det riskerar att komma bort med medlemskap i försvarsallians. En allians styrs i praktiken av dess ledande land. I Nato är det USA.

I Nato är småländerna utelämnade till dominantens godtycke. Denna prioriterar egna säkerhetsmål. De kan se andra ut än småstaternas. En småstat kan trots risk för invasion komma att inte få tillräckligt stöd från övriga alliansen och dess dominant, eller begränsat stöd.

Omvänt kan en småstat dras in i krig på grund av att en aktör ser sig hotad av småstatens allierade dominant, även om så inte är fallet.

3. Sverige har på ett olyckligt sätt hamnat i den sämsta av två världar. Vi har nedrustat försvaret så det både är litet och med avskaffandet av värnplikten förlorat en del av sin folkliga förankring. Från att kunna mobilisera 700 000 soldater utgör försvaret i dag högt räknat knappt 50 000 soldater.

I Finland är försvaret tio gånger större i relation till folkmängd, 230 000 soldater. Finland kan ge trovärdighet i att försvara sitt territorium, och göra det uthålligt. Sverige har i hög grad mist det förtroendet. Sverige har begränsad militär kapacitet gällande armén. Flygvapnet och marinen har kapacitet i världsklass, men bara till mindre operationer.

Vi måste nu ändra i och rusta upp försvaret eller gå med i en allians som Nato.

Försvaret skulle behöva bli större med en återinförd variant av värnplikt. Höjda skatter skulle finansiera det. Fortsatt alliansfrihet ger trovärdighet i omvärlden att vårt land inte är inriktat på anfall, bara försvar av egna territoriet.

Ett medlemskap i Nato skulle signalera en anfallande inriktning. Det bör undvikas.