Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svårt med träffsäkra prognoser

Annons

Efter en minut av VM-finalen år 1974 i fotboll mellan Nederländerna och Tyskland får holländarna en straffspark sedan Johan Cruyff fällts i straffområdet. Sepp Maier står på mållinjen och funderar liksom de 75 000 åskådarna på läktarna i München på om Johan Neeskens skall slå bollen till höger eller vänster om honom.

Lögn, förbannad lögn & prognoser. En bok om finansmarknadens självbedrägerier av Alf Riple.
Utgiven av Norstedts.

Neeskens bestämmer sig först för att slå den på den högra sidan, men på väg fram mot bollen ändrar han sig och bestämmer sig för den vänstra. Det blir för mycket för hjärnan. Han sparkar den i stället mitt i målet. I det ögonblicket förändras fotbollen. Dessförinnan hade målvakterna en femtioprocentig chans att välja rätt sida. Nu föll den till en tredjedel när straffskytten plötsligt hade fått tre i stället för två möjligheter.
Vad ledde förändringen till? Knappast någonting. I elitfotbollen kastar sig målvakterna nio gånger av tio åt endera sidan trots att de skulle rädda dubbelt så ofta om de stod kvar i mitten.

Nu tror du att jag skriver om en bok som handlar om elitfotboll, men så är det inte. Författaren Alf Riple är fondförvaltare i fondkommissionären Västra hamnen. Han diskuterar varför det är så svårt att ge träffsäkra prognoser för till exempel kursutvecklingen på börsen. Hans slutsatser framgår tydligt av titeln Lögn, förbannad lögn & prognoser. Undertiteln är lika entydig: En bok om finansmarknadens självbedrägerier.
Det är en mycket rolig bok. Visst analyserar Riple de ekonomiska teorier som till exempel börsprognoserna baseras på och han lämnar högar av statistiskt material som skall visa det ena eller det andra, men han kombinerar detta med psykologi. Författaren tillhör den analytiska fåra som kallas behavioural finance, dvs hur människans intellekt och emotioner omedvetet påverkar våra handlingar.

En målvakt som kastar sig åt endera hållet har verkligen försökt. Dessutom hade han följt normen, dvs kastat sig. Räddar han fylls han av glädje och stolthet, men om han står kvar och ser bollen passera på den högra eller vänstra sidan uppträder han som en normbrytare som med all säkerhet kan räkna med fördömanden.
Riple menar att vårt tänkande består av två system. Det ena är det som reagerar blixtsnabbt och får oss att till exempel känna igen en person på trottoaren eller reagera med ett aktieköp efter en överraskande positiv delårsrapport från ett börsnoterat bolag. Det andra systemet är det eftertänksamma. Det är det som ger oss möjlighet att väga fakta, att hitta nyanser och att kunna avfärda det som ser ut som ett orsaksrelaterat samband som slumpmässigt eller ännu inte dokumenterat samband. Ta till exempel detta problem.

En hockeyklubba och en puck kostar 110 kronor tillsammans. Klubban kostar 100 kronor mer än pucken. Hur mycket kostar pucken? Den som använder det första systemet går vilse medan den som nyttjar det andra har en god chans att ge rätt svar.
Nå, vad kostar pucken? Du får svaret i morgondagens DD på denna sida.
Riples slutsats är inte att avstå från det första systemet utan att kombinera båda eftersom var och en har sina fördelar.

Alf Riples råd till den som skall börja handla med värdepapper är kort och gott: glöm alla prognoser – och framför allt de som lämnas av de mest respekterade experterna – och håll dig till de fyra regler som Graham och Dodds identifierade som avgörande för de mest framgångsrika fondförvaltarna:
Fondförvaltaren skall placera långsiktigt och göra få affärer.
Han skall satsa på få värdepapper.
Besluten skall baseras på en analys av företagets värde.
Den fjärde regeln är roligast: placera kontoret i en ort som ligger långt ifrån finansiella centra för att minska risken att ”smittas” i prognosmakarnas miljö.
Alf Riples resonemang tilltalar mig, men valet av titel är felaktigt. Det finns säkert ljugande skurkar bland fondförvaltarna, men majoriteten ljuger inte utan är naturligtvis bara offer för sina teorier.

Åke Bergman
kultur@daladem.se