Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svartvit stillbildav svensk politik

Gårdagens partiledardebatt var ett sömnpiller. Det var faktiskt ett tag sedan den var så intetsägande och det vi fick se var en stillbild i svartvitt av svensk politik just nu.

Annons

chefredaktör Göran Greider e-post goran.greider@daladem.se
ledarskribent Robert Sundberg e-post robert.sundberg@daladem.se
Troligen bidrar Stefan Löfvens frånvaro till att partiledardebatten blir extra blek; statsministern ser ingen med makt när han tittar ut över startfältet och inspireras inte.

Ändå är det oförlåtligt att vi idag har en statsminister och maktmänniska som blivit expert på att dra ner alla försök hos meddebattörerna att lyfta debatten. Miljöpartiets Gustav Fridolin höll således ett rätt ovanligt tal med vida horisonter.
Men i sin replik trädde Reinfeldt fram som ett slags den svenska politikens häxmästare i småaktighet.

Det finns en hemsk nedåtgående spiral i den politiska debatten just nu, trots att massarbetslösheten och de gröna utmaningarna pockar på enorm uppmärksamhet. Roten till eländet ligger i det oheliga samförståndet kring den ekonomiska politikens grunder.
De två stora partierna, moderater och socialdemokrater, har bestämt sig för att hålla fast allt vad de orkar vid en i grund och botten icke-aktivistisk eller för-keynesiansk ekonomisk politik.
Ordning och reda i statsfinanserna, mota underskott, hålla i pengarna – det är viktigare än allvarligt menad konjunktur- och stimulanspolitik. Därför kan bråk på sin höjd uppstå om en felställd prognos, men aldrig om en ny inriktning på den ekonomiska politiken. Fastän det är där all energi ligger lagrad.

Nåja, man får glädja sig åt småsaker. Det var roligt när Mikael Damberg kallade Göran Hägglund för en megafon för vårdbolagen eftersom kd-ledaren vägrar att se något som helst problem med oreglerade vinster i välfärden. Det sorgliga är väl där att även Damberg gillar den nya välfärdskapitalismen.
Litet roligt var det att höra centerledaren Annie Lööf sjunga upp sig till en lovsång för landsbygden – i alla fall som råvarukälla för urban tillväxt. Jag tror nog att hennes tal gick hem hos många lättledda centerpartister.

Men det vi såg under denna den första partiledardebatten i nådens år 2013 var ett foto i svartvitt av svensk politik där de stora partierna ansträngde sig att stå helt stilla. Jag kommer inte att rama in det.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se