Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Svensk sex – från stumfilm till roterande dubbelsäng

1969 gjorde den sexualupplysande filmen ”Ur Kärlekens språk” succé på bio. Med långa och detaljerade sexscener lockade den storpublik och spreds internationellt. Detta blev kulmen för svensk sexualupplysningsfilm, en genre som filmvetaren Elisabet Björklund undersöker i sin avhandling.

Annons

Den vetenskapliga attityden med kommenterande experter gjorde Ur Kärlekens språk så pass rumsren att över en miljon svenskar bänkade sig i biosalongerna för att se filmen. Ända sedan stumfilmstiden har sexualupplysande filmer visats på bio i Sverige.
Elisabet Björklund har studerat hur filmerna speglar samhällets utveckling mellan det sena 1910-talet och 1980. De autentiska sexscenerna visas inte förrän i slutet på 60-talet. – Men filmerna användes även tidigare för att visa det förbjudna. Det kunde till exempel vara en penis med syfilissår eller en förlossning i närbild, berättar Elisabet Björklund.

I de tidigare filmerna fanns ofta en fiktiv ram med till exempel ett ungt par som drabbades av könssjukdom eller oönskad graviditet. Det var farorna med ett oförsiktigt sexliv som stod i fokus. Det unga paret fick sen möta en läkare eller en annan expert som undervisade dem om till exempel gonorré eller varnade för att göra abort.
För att komma igenom censuren valde filmbolagen ibland att ha segrerade visningar, med män och kvinnor var för sig. Ibland var det censuren som krävde könsskilda visningar. Detta väckte i sig uppmärksamhet och kritiserades tidigt för att bara vara ett sätt att locka mer publik. Under den sexuella revolutionen under 1960- och 70-talet kommer en helt ny typ filmer. I den serie filmer som inleddes med Ur Kärlekens språk har fokus flyttats till njutning och hur man får ett bättre sexliv.
Många av scenerna spelades in i en filmstudio med en roterande säng där unga kärlekspar älskade på olika sätt. Kända sexualupplysare och läkare berättade om en lång rad aspekter av sexualiteten och man fick scener med allt från onani till gruppsex. Filmerna i serien var kontroversiella
och debatterades flitigt. För Elisabet Björklund har det varit spännande att följa hur censuren arbetade och hur debatten gick.

– Ofta handlade diskussionen om vad som var porr och inte i denna brokiga genre. I fallet med två första Kärlekens språk-filmerna var det centralt eftersom de innehöll explicita sexscener, samtidigt som porren fortfarande var förbjuden. Men båda filmerna släpptes till slut igenom censuren efter viss klippning.
En scen med droger och sex togs bort, men en scen från inspelningen av en riktig porrfilm fick vara kvar. Samtidigt som Kärlekens språk-filmerna gick på bio så användes en helt annan slags filmer i skolans sexualundervisning som sedan 1955 var obligatorisk. Här handlade det om renodlad biologi, presenterat av klassisk berättarröst och gärna med tecknade könsorgan i genomskärning. När filmbolaget Europa Film 1950 presenterade en lista på lämpliga filmer att visa hade de namn som Från ägg till kyckling och Våra lökväxternas utveckling.
– Det som överraskade mig mest är att sexualupplysande filmer i Sverige blev så mainstream. I till exempel USA skulle en motsvarighet till Kärlekens språk-filmerna kanske visas på en liten obskyr biosalong, men i Sverige fylldes de stora biosalongerna.