Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svensk skola – rest in PISA...

I DD 12/12 och annan press förekom en av många insändare om skolan efter Pisa-undersökningen. Jag menar att för att komma till rätta med denna kris måste vi börja med att vara ärliga.

Annons

Själv var jag lärare i grundskolan vid tiden för kommunaliseringen av skolväsendet och minns motståndet mot denna. Sällan har en grupp i samhället körts över så totalt av sina överordnade, sällan har jag (på 90-talet) som skolpolitiker hört sådant förakt för skolan liksom för rektorer av den gamla stammen.

En (S)-politiker kunde hävda att man måste tvinga lärarna att göra det vi vill och skolchefen kunde, när jag nämnde betygsättning, säga: Du kan väl lotta!
I DN 9/12 påtalar Maciej Zaremba just det: hur lärarna degraderades till en yrkesgrupp av andra eller tredje klass. Då är det inte underligt om självkänslan fått sig en törn – och att det i sin tur smittat av sig på elevernas resultat. För 20-25 år fanns också stor tveksamhet bland lärarna mot många av de reformer som följde.

Miljöpartiet måste – i ärlighetens namn – inse att det hade en alltför naiv inställning till privatiseringar (liksom S). Borgarna såg förstås snabba cash. Vänsterpartister och socialdemokrater var emot läxor av alla slag och bär stort ansvar för flumskolan. Det står klart att man inte har tagit hänsyn till skol- och hjärnforskning (t ex av Martin Ingvar) på decennier.
2013 har den enda kommunaliserade och kommersialiserade vägen lett till ett utbildningssystem som – vid internationell jämförelse – befinner sig i kaos.
Zaremba jämför i sin artikel med haveriet i fallet Thomas Quick, där man också marginaliserat och tystat viktiga experter.

Vi har alla lurats av den falska motsättningen mellan kunskap och frihet (Zaremba) och borde – igen i ärlighetens namn – erkänna detta.
De tre punkterna i (t ex) DD-insändaren saknar helt ärlighet=konkretion om hur förbättringar kan ske, så länge man accepterar sådant som regeringens många jobbskatteavdrag och inte säger blankt nej till vinster i välfärden.
Pengar saknas till reformer = detta är samma dimridåer som borgarna alltid kört med.
Nationellt borde en expertkommission av skolforskare få större tyngd än det – tyvärr – kommande valkäbblet. I Falun borde ett Barn- och utbildningsutskottet av nuvarande modell få fortsatt förtroende tills de värsta misstagen rättats till.

Man/kvinna kunde också utlysa ett ”Allmänt bildningsår” som startar i januari -14 och pågår (i första hand) till och med september. Något för bildningsförbunden! Detta också uppvägande valpropagandan, som ju till största delen skramlar med tomma tunnor inom den enda vägens ideologiska* dimridåer.

Dr. Eriksson
Lärare under ca 25 år med erfarenhet från alla skolstadier i olika länder

* Jag ansluter mig här till en tysk idétradition där ordet ideologi står för ett falskt medvetande. På liknande sätt ogillar jag hur ordet samhälle ständigt används i svensk debatt. Det är mycket mer klargörande att direkt tala om vad staten, kommunen, skolan och så vidare har ansvar för och BÖR göra.



Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons