Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brorslotten belyser utanförskap och klasskillnader

/
  • Från vänster; Magnus Zetterlund, Malin Foxdal, Anders Nygårds.

Brorslotten är berättarteater som inte gör sig till när den belyser utanförskap och klasskillnader.

Annons

Ett bord, två stolar, två musiker och moll 7 ackord, det är allt som behövs, och förstås Malin Foxdal. Med små gester gestaltar hon stora känslor.

Man kan berätta om Falu Gruva och Kopparberget, eller Tiskasjöberget, som det också kallades, på många sätt. Romanen Kopparberget (1976) av Rune Pär Olofsson är en av de mer intressanta. Olofssons personporträtt glimmar av guld. Brorslotten gjorde sitt första försök för elva år sedan. Fredagens nypremiär bar också en näve guld.

Föreställningen är tonsäker. Musikanterna Anders Nygårds och Magnus Zetterlund har stor vana vid att arbeta med teater och givna manus. Årets föreställning tar också avstamp ur 2004 års version.

Det intressanta är inte i första hand skrönan om Kårebocken, Bergsfrun, lappen och antihjälten Jarvi eller gruvans kollaps juni 1687. Angeläget blir det när trion lyfter malmstenarna och borrar i utanförskap, främlingsfientlighet och den miljöförstöring som gjorde Falun till ett svavelosande helvete för arbetarna(Carl von Linnés beskrivning augusti 1734). Då blir Brorslotten en replik i dagens debatt om cynism, hysteriska tonlägen, kompromisslöshet, själviskhet, verbala fosterländska formler kontra vänlighet och humanitet. Här kan man borra än djupare.

Genomtänkt integreras text och musik så de framställda personerna blir självständiga väsen. Sången ger tidsförflyttningarna luft, känslorna vind och de dramatiska skeendena eld. Malin Foxdal lyckas också synliggöra de enskilda personerna så de fortsätter leva även utanför hennes räkvidd.

Det finns en kraft i mötet med en god historia framförd av goda berättare.

Annons