Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Självföraktet landar inte fel

I tisdags under Dala Pride framförde Aleksa Lundberg sin omtalade föreställning Flytta på er – jag ska bli fri. Iscensättningen är ett kraftfullt rop för transpersoners mänskliga rättigheter. Här finns mycket humor men ännu mer smärta, hela vägen till operationsbordet.

Annons

I slutet av föreställningen sitter Lundberg på sjukhussängen glad som en lärka. Sedan kommer sömnen. Vid uppvaknandet, nyopererad är vaginan på plats.

– Första tanken var "ångrar jag mig". Konstpaus; Men va fan nu börjar mitt nya liv.

Aleksa Lundberg är journalist, skådespelare och dramatiker. Med pjäsen Flytta på er – Jag ska bli fri beskriver hon transperspektivet som ingen annan man eller kvinna.

Med sig på scenen har Aleksa Lundberg nedfrysta spermier, tre stora filmdukar från vilka modiga transkämpar knyter näven.

Lundberg föddes som pojke, men var snart övertygad om att hon var en flicka fångad i fel kropp. 2006 kom hon efter 13 försök in på scenskolan i Göteborg. Hon fullföljde sina studier och gick ut som den första transsexuella eleven i Sverige. Hon vill bli skådespelare. Hon vill bli befriad. Åren innan scenskolan börjar förvandlingen från man till kvinna. Det är utgångspunkten i föreställningen som framfördes i ett rum på Kulturhuset tio 14 i Falun som påminde både i ljus och färglöshet om en sjukhussal.

Med sig på scenen har Aleksa Lundberg nedfrysta spermier, tre stora filmdukar från vilka modiga transkämpar knyter näven, en rosa kaffebryggare, en orolig farmor, sitt alter ego "Mums mums" den lilla pojken som vill bli prinsessa och en klase bananer. Hon står ensam i en kvadrat med lysrör på golvet. Hennes livshistoria som tidigare berättats i monologen Infestus varvas med transhistoria och den analys hon skaffat sig de senaste åren, bland annat om hur det är att vara transskådis.

Här finns mycket humor men ännu mer smärta, hela vägen till operationsbordet.

Inledningsvis får vi glimtar från de intervjuer hon utsattes för när hon sökte in på scenskolan. När juryn frågar ”Men vilka roller ska du spela?”, förvandlas scenen till ett demokratiforum. Det är det starkaste intrycket av Flytta på er – jag ska bli fri. Teater i kampen för livsutrymme. För de flesta i den fulltaliga publiken, av samma eller olika skrot och korn, är Aleksas öppna självförakt och hennes känsla av att inte passa in förlösande.

Lundbergs teaterdokumentär vill inte bara stärka transpersoners rättigheter, hon vill förändra hela samhället. Så att alla – oavsett kön, ras, sexuell läggning, fysiska eller psykiska handikapp – inte bara känner sig accepterade. Utan viktiga, behövda. Från scenen upprepas budskapet att alla behöver förstå att vi fortfarande är genomsyrade av rasistiska värderingar, eftersom vi ännu inte gjort upp med arvet från vår fascistiska historia. I de passagerna är hon explosiv. I den krutröken är det många i publiken som kippar efter andan. Men självföraktet landar inte fel.

Fakta

Brigadenproduktion

Dala Pride i samarbete med Dalateatern

Flytta på er – jag ska bli fri

Av och med: Aleksa Lundberg

Farmor: Yvonne Lombars

Regi: Annika Silkeberg

Scenografi/Ljusdesign: Jenny André

Animation, musik & grafisk form: Fredrik Arsaeus

Kostym & mask: Helena Sjöstedt

Annons