Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Teater Gazbazz flexibla banditlegend

/
  • Teater Gazbazz: Ulla Rönnols, Sven Sundin, Henrik Skymning, Tina Spers, Monika Jansson, Tomas Jansson, Tony Westling, Tommy Andersson, Tina Prestberg, Magnus Sälgström.
  • Demonerna rider den maktfullkomlige Prins John (Sven Sundin).
  • Byar bränns och människor fängslas.
  • Lille John (Tomas Jansson) och Robin Hood (Magnus Sälgström) i en klassik batalj.
  • Gästskådespelaren Martin Redhe-Nord som Kung Rickard.

Gazbazz Robin Hood får mig att också tänka på LO:s film som visar den omvända Robin Hood-politiken; om skattelättnader som gynnar dem som redan har det bra och missgynnar de som har det sämst.

Annons

Det är oundvikligt om vi undrar vem Robin Hood var. Men det är kanske mer givande att fråga sig vad Robin Hood är i dag. Tidiga ballader och legender från 1300- och 1400-talen målade upp bilden av en osjälvisk rättsskipare, en bandit som hjälpte de goda på bekostnad av de onda. I de här berättelserna var han alltid en brottsling, han stal och till och med mördade, men han gjorde det utan själviska motiv. Men oavsett vem Robin Hood var, är han mycket mer i dag. Han är en sinnebild som många bär inom sig, en symbol för mod, självständighet och rättvisa, och förkroppsligandet av en frihetsdröm.

I dag är det framför allt två porträtt som påverkat den stora publikens bild av Robin Hood; I Sverige, Tage Danielssons berättelse från 1975 om Karl Bertil Jonsson, och i resten av västvärlden Kevin Reynolds film från 1991, Robin Hood - Prince of Thieves. Här blir den fredlöse allmängiltig. Han anammas av alla, var som helst och när som helst. Precis som andra odödliga figurer är han anpassningsbar och han ser olika ut i olika dramer. En av de senaste årens mer upphottade versioner av den medeltida legenden om mannen som stal från de rika för att ge till de fattiga skapades av David Farr och hade urpremiär i anrika Stratford upon Avon på The Royal Shakespeare Company, och gästade för inte så länge sedan Uppsala på sin väg mot Broadway.

I den versionen anläggs en feministisk twist där lady Marion inte är något våp som väntar på giftermål, utan styckets hjälte som förklär sig till en yngling som rycker ut till de svagas försvar och räddning och som dessutom lär Robin Hood att kämpa.

Teater Gazbazz från Borlänge har inte iklätt sin Robin Hood i någon dagsaktuell politisk klänning. Gazbazz har dock sin alldeles egna och speciella energi, väl jämförbar med det bästa inom genren berättarteater.

I ramverket i Teater Gazbazz uppsättning finns allt det vi känner igen; god kung, ond bror, hjälten som tar parti för de svaga och fattiga, lullig munk, fager dam, goda vänner, grym sheriff, snurriga knektar, glad narr och Sherwoodskogen. På den lilla scenen fungerar allt i samklang, från de sparsamma musikaliska inslagen till de blixtsnabba rollbytena.

Det som skiljer Gazbazz version från den gängse bilden av den gode Robin som vi vanligtvis ser i filmer är humorn och en lagom dos slapstick. Dessutom finns några starka scener som berör galenskap kopplat till maktfullkomlighet och habegär. Referenser till kung Midas och nutida ledare är lätta att dra paralleller till. Då bromsar tempot in och allvaret smyger sig på.

Men i Gazbazz uppsättning är de ondskefulla svåra att inte tycka om. De är dumma som spån, men mycket roliga. Tommy Andersson gör sheriffen till en rätt obehaglig person vilket är skickligt gjort.

Gazbazz ger oss en underhållande Robin Hood där huvudvikten ligger på säker textbehandling, glimten i ögat, ett ursinnigt tempo och friheten att i stort sett göra vad som faller en in. Samtidigt har iscensättningen en hårt hållen ram. Bra gjort att inte spåra ur i kurvorna.

Texten är omfångsrik men levereras galant och alla skådespelarna gör sina karaktärer till sina. De flesta dubbelspelar, ibland trippelspelar. Det är lite av Gazbazz kännetecken. Det är snurrigt och skärpt på en och samma gång.

När Gazbazz ändå trampar gasen i botten är jag övertygad om att de klarar att under andra aktens inledande 15 minuter vara än rappare. Kanske någon passage kan kortas där. Det enda jag saknade var balkongscenen. Men den förlusten var inte speciellt stor. Den uppvägdes av gästskådisen Martin Redhe-Nords entré i slutet som Kung Rickard.

Gazbazz iscensättning av äventyret om Robin Hood passar som svärdet i stenen. Och i nästa föreställning dyker en ny Kung Rickard upp. Vem vet, det kanske är du?

Mer läsning

Annons