Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Teaterfantasi om Karl Gerhard

/

Rikard Wolff imponerar i rollen som Karl Gerhard. Sångspelet är ett stycke tänkvärd teaterfantasi med åtskilliga musikaliska höjdpunkter.

Annons

Femtio år efter sin död fortsätter Karl Gerhard att fascinera. Kanske mest för sitt knivskarpa intellekt, sitt öppna och oförskräckta motstånd mot nazismen, sin oräddhet när det gällde att gissla makthavare både till höger och vänster, sin flamboyanta livsstil, sin gränsöverskridande sexualitet.

Karl Gerhard var gift tre gånger, men sammanlevde de sista åren i en lycklig symbios med ”sekreteraren” Göthe Ericsson. Samt att han långt innan de enkönade äktenskapen och rätten att adoptera barn inom ramen för ett dylikt hämtade hem den blivande dottern Fatima från slumkvarteren i Köpenhamn, hon uppfostrades sedermera i harmoni av sina två pappor i det berömda Kråkslottet i Saltsjöbaden. Sammantaget en förbluffande modern man även med våra mått mätt.

Karl Gerhard var estradör i varje tum. I Irena Kraus drama möter vi först Karl Gerhard i Rikard Wolffs gestalt under premiären av revyn Gullregn. Det är det kritiska året 1940, då Norge och Danmark ockuperats, nazismen i Sverige vädrar morgonluft.

Regeringen hukar under den den tyska legationens påbud och tvingar fram ett förbud för Karl Gerhards bitska kuplett om ”Den ökända hästen från Troja”, huvudnumret i den luxuösa revykomedin , som delvis byggde på idéer från Bertolt Brecht, som just då bodde på Lidingö, och den mindre kända komedin Plutos av Aristofanes.

Det är inte bara prinsen av Wied, den tyske ministern i Stockholm som reagerar, utan också det tyskvänliga kungahuset. En ordningsstadga från 1868 gällande Stockholms stad rotades fram ur gömmorna och numret ströks, vilket snarare fick motsatt effekt, ”Den ökända hästen från Troja”, kom att bli Karl Gerhards kanske mest älskade, vars spridning tog fart när Gullregn gick på turné ut i landet.

Irena Kraus kallar sitt sångspel för fantasi, här blandas fakta med fiktion, men har ibland mera karaktär av drömspel, vars kitt är några av Karl Gerhards mest kända och älskade kupletter, här proffsigt framsjungna till tidstypiskt orkesterarrangemang.

Kring Karl Gerhard samlas beundrare och belackare, vänner och älskare samt kollegor inom showbiz. Här figurerar hustrun Molly, som han vägrar skilsmässa, hans primadonna Zarah Leander, som får ett fett anbud från nazityskland, lämnar honom och Sverige redan 1936.

Det skulle dröja ända fram till 1943 innan Zarah återvände till Sverige och var under en längre period persona non grata. Att hon så småningom alls accepterades var till stor del Karl Gerhards förtjänst.

Rikard Wolff i titelrollen imponerar både som sångare och som estradör, han fyller den eleganta kostymen och chapeaux-claquen med all den brio som rollen kräver, även om man kan sakna det pregnanta textningen och det distinkta i Karl Gerhards sång.

Per Sandborg gör en lite rörande gestaltning av älskaren och alltiallon Göthe Ericsson som alltid finns till hands, trots att han ofta glöms bort och som inte sällan spelar rollen som slaven på triumfvagnen, Karl Gerhard älskade sitt dolce vita och gav ibland blanka katten i ekonomiska ramar och andra världsliga ting.

Men den som stjäl showen är Ellinor Friberg som spelar den lilla dottern, här kallad Matilda, som oförskräckt och med pondus matchar den gamle scenräven Rikard Wolff i ett par kupletter.

Stadsteaterns Karl Gerhard är ingenting för kalenderbitaren eller den som söker sanningen om Sveriges störste revykung, men ett stycke tänkvärd teaterfantasi med åtskilliga musikaliska höjdpunkter exekverad av en välsjungande och samspelt ensemble.

Annons