Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tragisk komedi i Tällberg

/

Teater vid Siljans Den sista cigarren har en egen smak.

Annons

Förra året började etableringen av en ny teater i länet; Teater vid Siljan. Tanken från start var att erbjuda sommarteater i Tällberg med en tidsplan på tre år. Nu är andra sommaren här och planen håller i sig.

På Kultursalongens scen på Klockargården i Tällberg står i år tre rutinerade och välbekanta komediproffsen; Helge Skoog, Michael Segerström och Anki Lidén. Dessutom Lisa Lexfors från Dala-Floda i en roll som prästens dotter Monika.

Årets föreställning heter Den sista cigarren och är skriven av den finländske dramatikern Bengt Ahlfors. Ahlfors är den mest spelade och översatta svenskspråkiga pjäsförfattaren i Finland. Komedin, kabarén och revyn är formen för hans varma och vassa humor, som ofta är förankrad i aktuella och politiska händelser. I egenskap av husförfattare och regissör på Lilla teatern har Ahlfors utvecklat den samhällsmedvetna revyn till en teatergenre som vill ställa frågor utan att ge färdiga svar.

Den sista cigarren är en dramakomedi med visst inslag av fars. Pjäsen handlar om åldrande, passion, vänskap och lögner. Den pensionerade rektorn Ragnar (Helge Skoog) lever i en småstad med sin hustru Anneli (Anki Lidén). Efter 42 års konventionellt äktenskap känner Ragnar att han aldrig vågat leva. Anneli lever sedan sex år i ett hemligt kärleksförhållande med familjens gode vän kyrkoherden Helge (Michael Segerström). Det är tilltrasslat, komplicerat, ärgat, som en light version av Strindbergs Dödsdansen.

Här finns ingen beröringsskräck för sexualitet (lite upp i åren modell tuff), äktenskapsbrott mellan vänner, förestående död och kanske en ond sådan. Jo, vi har sett det förr på film och teater, ingredienserna är sönderkokta sedan länge.

När man tänder en cigarr påverkas cigarrens smak. Ett tips är att hålla cigarren vågrätt ovanför, inte inuti lågan och snurra sakta på den tills den tänds jämnt. Håll sedan cigarren en knapp centimeter från lågan och dra sakta en puff medan du snurrar på den för att få en jämn tändning. Ja, en snarlik noggrannhet tycker jag nog regissören Thomas Segerström haft när han tänt sin lilla och samspelta ensemble.

Den effektfulla scenografin går i vitt, cigarettvitt. Den vita soffan är centralt placerad som en tron eller talarstol. Det finns tre vita dörrar att springa i. Prylarna och de kvadratiska tavlorna är pedantiskt placerade som i vilket medelklassvardagsrum som helst. Det vita rummet får symbolisera clownens sminkade ansikte, den dominerande bokhyllans alla rum blir det mänskliga psykets labyrinter och finter. Ytan är falsk, det inrutade centralt.

Men även dialogerna känns till en början kvadratiska snarare än cirkelformade. Stundtals förflyttas replikerna som tegelstenar över scenen i stället för att det rullar lätt. Efter Helge Skoog och Anki Lidéns inledande och underhållande 15 minuters gräl är första akten lite för mycket av stå still och sitt ner teater. Första timmen bör kläs i mer iver. Men ensemblen jobbar upp smidigheten.

Inför andra akten hörs en uppåtsträvande klarinett. Tonerna tar avstamp i att nu är smusslandets tid förbi och de ångerfyllda gestalterna börjar visa mer energi på scenen. Det är klädsamt i en pjäs med så omfångsrik dialog.

Cigarröken är som starkast i cigarrens sista tredjedel, många föredrar att inte röka denna del eftersom smaken kan kännas bitter. Men det är just i pjäsens sista tredjedel som Teater vid Siljans uppsättning av Den sista cigarren får den där riktigt angenäma smaken.

Helge Skoog är suverän på att hålla den röda tråden i sina långa utläggningar. Michael Segerström som den velande, vacklande och bedragande prästen, är träffsäker, otäck och underhållande. Anki Lidén i sin lögnaktiga roll som "hushållsmaskin" lyfter ett tydligt kvinnligt perspektiv och Lisa Lexfors sparrar föredömligt.

Med Bengt Ahlfors finska tvist och med en lyhörd kvartett på scenen har Teater vid Siljans Den sista cigarren sin alldeles egna smak. Den slocknar inte. Glöden är jämn.

Mer läsning

Annons