Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne av Hans Östman - konstnär och pedagog

Annons


Konstnären Hans Östman, Örebro, har avlidit efter en längre tids sjukdom. Han blev 79 år. Närmast anhöriga är hustrun Birgitta samt barnen Gunnar och Ingrid med familjer.

När jag hösten 1957 hade en utställning på Konsthallen i Falun fick jag en dag besök av en proper och vältalande yngling, tillsynes i min egen ålder. Han presenterade sig som Hans Östman och just kommen från Norrland och medförande färska hälsningar från en gemensam bekant däruppe. Nu väntade honom i Falun en lärartjänst och parallellt med denna hade han för avsikt att utveckla sitt konstnärskap och Falun, med sina gamla konstgrafiska traditioner, hade lockat som bostadsort.

Så började en bekantskap och vänskap som bevarats genom åren. Hans Östman kom in i Faluns och landskapets konstliv som en frisk fläkt. Påläst och orädd stack han ut hakan och krävde det allmännas intresse och engagemang för konstnärligt arbete. KRO (Konstnärernas Riksorganisation) tog ganska snart hans kunskaper i anspråk och han kom under många år att arbeta för konsten och konstnärernas villkor såväl på det regionala planet som på riksnivå.

Hans Östman blev Falun trogen i cirka tjugo år. Under dessa år utvecklades Konstgrafiska verkstaden i Falun med Hans som en av flera drivande krafter. Han var också drivande i tillkomsten av Konstnärernas Emaljverkstad i Falun och han kom även att arbeta en hel del för Dalarnas Konstförening. Under en period på 1970-talet var han ledamot i Konstakademiens stipendienämnd och senare även ordförande i Svenska Konstnärernas Förening med säte i Konstnärshuset i Stockholm. Även SKR (Sveriges Konstföreningars Riksförbund) använde sig av hans tjänster en tid. Hans pedagogiska skolning var ett tillskott i de flesta sammanhang.

Personligen kom jag att ha ett nära samarbete med Hans Östman under hans faluår. Utöver att vi byggde upp Emaljverkstaden hade vi också gemensamma utställningar både här hemma och i andra städer. Möten och diskussioner om konsten och konstnärernas villkor arrangerades oftare då än nu. Särskilt minnesvärda för mig är de programaftnar av happeningkaraktär (bl a en gång tillsammans med nyligen bortgångna poeten Bengt-Emil Johnsson) som vi var delaktiga i under 60- och 70-talet, framför allt då på Dalarnas museum, men även utanför länets gränser.

Vi gjorde även en gemensam utsmyckning 1974 för det då nybyggda bankhuset i Falun, en utsmyckning som finansierade uppbyggnaden av Emaljverkstaden. Av hitintills oförklarade orsaker ”försvann” utsmyckningen under en ombyggnad hösten 2006.

Efter Faluåren bosatte sig Hans Östman i Stockholm och några år senare i Örebro. Intresset för Falun och dess kulturliv behöll han dock och han höll sig ständigt informerad om vad som tilldrog sig i hans f d hemstad. Han var naturligtvis särskilt intresserad av allt som rörde Konstgrafiska verkstaden och Emaljverkstaden och han var hedersmedlem i den sistnämnda.

Hans Östman var både målare och grafiker. Han utgick ofta från naturen i sina bilder och inte sällan lät han naturinspirerade former bilda ram för ett poetiskt innehåll. Han kom även att arbeta en del med utsmyckningsuppgifter av offentlig karaktär. Kvarteret Kardmakaren i Falun har en utsmyckning av hans hand liksom den militära anläggningen i Trängslet, men den kanske mest betydande utsmyckningen gjordes 1984 på beställning av Statens Konstråd för Tullhuset vid Riksgränsen. Den heter ”Jokk” och är en utomhusplacerad emaljmålning som fungerar som ett kryddstänk i det annars homogena och milsvidda fjällandskapet.

Norrlänning som han var av födseln, hade han naturligtvis också ett stark
intresse för det norrländska kulturlivet och särskilt var det litteraturen som intresserade honom och han hade stora kunskaper inom området. Helmer Grundström var hans huspoet och om honom kunde Hans berätta och inte minst ur minnet förmedla otaliga av dennes diktverk. I mitt inre kan jag lätt återuppleva många stunder där Hans, tillsynes utan ansträngning, lät omgivningen få del av denna speciella minneskonst.

Tillvaron blir utan tvekan fattigare nu när Hans Östmans röst tystnat.

Gösta Backlund