Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Töfsingdalen — inget för nybörjare

Annons

Sommarbesök. Sveriges mest svårtillgängliga nationalpark torde vara Töfsingdalen i norra Dalarna. En av fyra nationalparker i landskapet. Parken är belägen mellan Storvätteshågna och Härjedalsgränsen. De övriga tre nationalparkerna är Fulufjället, Hamra och Färnebofjärden. Den 14 kvadratkilometer stora Töfsingdalen invigdes 1930. Inga fordonsvägar leder fram till parkgränsen utan det är mycket lång promenad i relativt tuff terräng som gäller.

Enklaste sättet att nå parken är från söder. Strax norr om Foskros svänger man vänster (om man kommer från söder) på grusvägen mot Hällsjön. Fortsätt cirka en mil, bland anat förbi Hällsjöfors, tills den för i år nygrusade vägen tar slut vid en parkeringsplats och en bro över den brusiga Storån. Vägen fortsätter visserligen ytterligare tre kilometer norrut.

Men den vägen torde vara Dalarnas sämsta avsedd för fordon (Länsstyrelsen har i dag inga planer på renovering av vägen)! Hög markfrigång på fordonet är ett måste och då går det att köra till strax norr om Siljanskojan (övernattningsmöjlighet), där vägen tar slut.

Vägen anlades för övrigt som nödhjälpsarbete under 1930-talet och var planerad att gå upp till Gunnars i Härjedalen (!) via Dalarnas nordligaste by, Övre Hågådalen, numera avfolkad. Men beredskapsåren gjorde att den utstakade vägen aldrig byggdes ända fram.

Bra kläder, speciellt kängor, mat, dryck, karta (Fjällkarta W51 Grövelsjön), kompass och GPS!, är nästan ett måste för bästa upplevelser i fjällvärlden.

När man promenerat förbi Siljanskojan på den mycket bra markerade (målade streck på träden) stigen/leden möts man halvvägs av Töfsingdalens jaktlags båda privata stugor. Ytterligare en bit fram ligger Spångkojan (övernattningsmöjlighet). Där kan man välja vänster eller höger på de markerade stigarna för att nå Töfsingdalen. Väljer man vänster måste man på något sätt längre fram ta sig över Storån för att komma in i parken.

Den högra leden, som jag valde, leder in i ett hörn av och igenom nationalparken. Efter brant stigning i härlig fjällskogsterräng når man efter drygt två timmars hård promenad från bilen gränsen till parken. Den enda gränsmarkering jag såg var en metallstolpe utan inskription…Länsstyrelsen kommer inom kort att sätta upp skyltar vid gränsstigarna!

Till vänster har man fjället Hovden med toppen 894 meter över havet. Efter att en stund ha promenerat uppför i parken och fascinerats över urskogen kommer man till trädgränsen som brukar ligga på 800 till 850 meter över havet. Kalfjället tar vid.

Hjärnan ville som vanligt ha en toppbestigning och så fick det bli. Spår efter en fyrhjuling fanns i marken från skogslandskapet upp på toppen… Hmm… Men okej, en härlig promenad i den mjuka mossan utan stenar gjorde att toppen på Hovden snart nåddes. En fantastisk utsikt med bland annat Storvätteshågna i bakgrunden. Följeslagaren Dalahästen tog sig även en närmare titt på renhornet vid toppröset.

Därefter bar det av i nästan samma spår tillbaka. På ett gammalt träd hittade jag av ren tur den mycket, mycket unika (finns nästan bara här) och farligt giftiga gula varglaven. Giftigare än cyankalium! Vulpinsyran i laven angriper nervsystemet och förlamar andningsmuskulaturen…

I övrigt innehåller Töfsingdalen mycket sten, moränryggar, över 500 år gamla träd främst tall, tjärnar, sjöar bäckar, mygg och knott. Varg, järv, lo, björn och älg förekommer. Fåglar finns förstås. Björk, sälg och rönn finns i dalen. Ormbunkar, röda vinbärsbuskar, kvanne, skogsnäva och rödblära växer. Fiskekort krävs för fiske.

Töfsingdalen är väl värd ett besök under barmarkssäsongen. Men förbered er noga. Kontrasten av nåbarhet i jämförelse med exempelvis Hamra nationalpark är enorm!

Man kan även nå Töfsingdalen från några andra håll än nämnda men då är det mycket längre att gå och mera svårtillgängligt. Kolla kartan.

Efter att ha marscherat cirka 29 000 steg enligt stegräknaren, tog jag en omväg med bilen på väg hem till Falun. Via ödemarksvägen upp till Sörvattnet, på gränsen mellan Dalarna och Härjedalen, ställdes kosan mot Härjedalsbyn Högvålen, Sveriges högst belägna by, 830 meter över havet, på vägen mot Funäsdalen.

Otroligt vackert och så fick hjärnan ännu en topp samma dag!

Mikael Forslund
mikael.forslund@daladem.se