Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tre operationer – ingen sjukpenning

Trots hennes tre operationer, en bruten fot och två läkarintyg vägrade försäkringskassan godta Marianne Siitaris sjukskrivning. Prompt skulle hon till arbetsförmedlingen för att söka nytt jobb.

Annons

– Det är rena byråkratin. Försäkringskassan skickar över mig till arbetsförmedlingen, som sedan inte vet vad de ska göra av mig, säger Marianne Siitari.
Det är en historia vi hört tidigare. En person är uppenbarligen för sjuk för att söka jobb. Trots detta ska individen slussas tillbaka ut på arbetsmarknaden. Sjukdomsbilden och personerna skiljer sig, men detaljerna är bekanta.

För Mariannes del började problemen 2010 i samband med värk i foten. Men det var först i januari 2012, efter en misslyckad operation, som historien tog en mörk vändning.
– Kirurgen satte en felaktig skruv i foten. Det kändes som den där skruven hela tiden var på väg ur foten. Det var fruktansvärt, säger Marianne.
Därpå väntade smärta, hemmasittande och turer till Falun innan det stod klart att något gått fel under operationen.
Det dröjde ett år innan man åtgärdade smärtan med ett nytt kirurgiskt ingrepp.
– Men sen kändes det som det var taggtråd runt fotleden i stället, säger Marianne.

En benbit hade lossnat i samband med operationen. Nu måste de ta ben från bäckenet och flytta ned det till foten.
För tredje gången skulle Marianne hamna under skalpellen. Det stora hotet kom dock plötsligt från ett annat håll.
– Handläggaren på försäkringskassan som jag hade tidigare var alltid förstående. Hon förlängde min sjukskrivning. Men hon blev sjuk, och en annan kom in i bilden. Det var hon som drog in sjukpenningen.
Olidlig smärta i foten, väntar på en operation och plötsligt utan sjukpenning.
Lägg till att strax därpå, medan Marianne trilskades med försäkringskassan, föll hon och bröt två ben i foten.

– Jag kom in på arbetsförmedlingen med kryckor. De förstod ingenting och bara skakade på huvudet. Jag ­hade ju ett fast heltidsjobb inom landstinget och går och väntar på en operation.
På arbetsförmedlingen blev man förbryllade.
De kunde inte hitta en korttidstjänst till Marianne. Perioden det gällde var endast tre veckor.
De påstod att något måste ha blivit fel.
Men Marianne hade försökt överklaga försäkringskassans beslut.

Två läkarintyg, från två läkare, hjälpte föga.
– Hur ska man orka bli frisk om man ska behöva kriga för det här? När ingen ens vet vad för regler som gäller. Sådant här ska man inte behöva tänka på. De leker ju med människoliv.
Sune Hemmingsson arbetar som samverksansvarig på försäkringskassan. Han beklagar Mariannes turer på lasarettet men hävdar att det ligger på landstingets bord, liksom de långa köerna som gjort att Marianne fått vänta så länge på vård.
– Försäkringen tillämpas oavsett dessa turer. Nu är det så att vi bedömer patienterna utifrån deras arbetsförmågor. Om man varit sjukskriven i mer än ett år, ska man försöka ta ett jobb på arbetsmarknaden, säger Sune.

Det finns undantag där man inte prövar förmågan att arbeta i förhållande till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden. Huruvida Marianne föll innan­för dessa kan inte ­Sune kommentera.
– Jag kan inte kommentera enskilda fall, säger Sune.
I dag har förhoppningsvis situationen löst sig. Mycket tack vare att Mariannes arbetsgivare gav sig in i striden. Men att behöva trilskas med försäkringskassan har tärt minst lika mycket som sjukdomen i sig.
– Att gå hemma i den här långa sjukskrivningen, det har varit tungt nog ändå. Jag ser inget hellre än att fortsätta arbeta. Jag förstår inte varför de driver denna häxjakt. När man är sjuk orkar man inte med en massa sådant här, suckar Marianne Siitari.

Stefan Rämgård/DT