Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Två nya nationalparker planeras i Dalarna

Under 2008 gav Naturvårdsverket ut sin långsiktiga plan kallad Nationalparksplan för Sverige. Sedan dess har frågan om att utöka antalet nationalparker i Sverige från 29 stycken till 40 behandlats. För Dalarnas del handlar det om ytterligare två nationalparker.

Annons

– En helt ny nationalpark kallad Koppången på 5 000 hektar mellan Orsa tätort och den befintliga Hamra nationalpark planeras. Vidare planeras en mycket stor nationalpark kallad Rogen-Juttuslätten nationalpark på 100 000 hektar där Töfsingdalens nationalpark kommer att uppslukas. Båda förslagen är idag naturreservat. Rogen-Juttuslätten gränsar till Femundsmarka Nasjonalpark i Norge, säger Gisela Norberg, handläggaren vid Naturvårdsverket.

Det slutgiltiga beslutet är ännu inte fattat. Det är många inblandade och frågor ska vändas in och ut på.

– Det kommer nog inte att hända något förrän efter 2020, säger Gisela Norberg.

I nuläget finns fyra nationalparker i Dalarna: Fulufjället, Töfsingdalen, Hamra och Färnebofjärden. Om naturvårdsverkets planer går igenom bildas alltså ytterligare två.

– Koppångensmyrkomplex hör till landets mest värdefulla våtmarker och dess naturskogar hyser rik biologisk mångfald, säger Gisela Norberg.

– Området har stark vildmarkskaraktär, höga sceniska värden och erbjuder goda möjligheter till friluftsliv. Det tillhör en landskapstyp, bergkullslätt, som är svagt representerad i nationalparksnätet. Koppången är väl värt att inrättas som nationalpark. Det samma gäller för Rogen-Juttuslätten i Härjedalen och Dalarna.

För Dalarnas del så handlar det om en nationalparksgräns från Grötvallsjön på Långfjället och en linje mellan Grövelsjön och Hävlingen ner till mellan Storvätteshågna och Lövåsen. Därefter till sydost mot Foskros och vidare upp mot Hällsjöfors och sedan nordost efter vildmarksvägen upp mot gränsen till Härjedalen vid Sörvattnet. Ett stort område som kommer att uppsluka Töfsingdalens nationalpark. Härjedalsområdet runt Rogen och nordväst om Tännäs planeras bli ungefär lika stort som Juttuslättenområdet.

Fakta Koppången: Koppången är ett vidsträckt, höglänt myrlandskap med stora öppna myrar och enstaka skogklädda berg. Höjdnivån varierar mellan 450-650 meter över havet med högsta punkten på berget Tunturis topp. Kärr och backmyrar klättrar högt upp på bergssluttningarna, flarkmyrar är vanliga och även sluttande mossar förekommer. På några ställen har även så kallade flarkkors bildats. I områdets södra del finns en avvikande småskalig moränterräng av dödistyp med många små myrplättar, gölar och några sjöar. Mångfalden av myrtyper är stor och myrarna är vackert utformade i detta område med hög nederbörd och lång snötäckning. Vegetationen är relativt artfattig men avvikande rikare partier finns med till exempel ängsvädd, slåtterblomma, flockfibbla och kung karls spira. I de rikare kärren förekommer ofta utfällning av järnockra.

Cirka 40 % av Koppångens yta är skogklädd. Gles tallskog förekommer ute på myrarna och på myrholmar medan granskog dominerar på berg och andra större fastmarker. Inom området finns fyra tydliga berg varav Tunturi är särskilt markant. På bergets nordsida växer en sällsynt frodig och högväxt granskog med rik undervegetation av örter och ormbunkar. I området som helhet är friska till våta blåbärsristyper vanligast.

Koppångens värdefulla myrar har varit kända sedan länge och dess skogar har uppmärksammats på senare tid. Framför allt de fuktiga granskogarna på Tunturi har starka naturskogsvärden med hög artrikedom och stora populationer av sällsynta mossor och lavar. Exempel på rödlistade arter är långskägg, ring- lav, och violettgrå tagellav. Ute på myrarnas torrträd växer varglav och bland områdets övriga intressanta skogsväxter märks många vedlevande svampar. Den mångformiga mosaiken av myr och skog ger goda förutsättningar för ett rikt fågelliv. Området harockså höga ornitologiska värden med häckande arter som småspov, brushane, gluttsnäppa, trana, dalripa, videsparv, tallbit, tjäder, tretåig hackspett och ugglor. Även björn och mård hör till områdets typiska fauna.

Källa: Naturvårdsverket

Fakta Rogen-Juttuslätten:Rogen ligger i sydvästra Härjedalen gränsande mot Norge i väster och Dalarna i söder. Det omfattar ett flackt platålandskap med flera sjösystem och enstaka mjukt formade lågfjäll som når upp till 1 000-1 200 meter över havet. Området är typlokal för den så kallade rogenmoränen som bildats under speciella förhållanden under inlandsisens avsmältning. Formerna dominerar helt terrängens lägre partieroch är särskilt framträdande norr om sjön Rogen. Moränryggarna är här cirka 200 meter breda, flera kilometer långa och ofta 30-40 meter höga med en mängd stora block i ytan. De långa, vindlande ryggarna bildar ett säreget mönster av uddar i sjöarna och har även skapat svärmar av småsjöar. Vid sidan av moränryggarna finns en rikedom av glacifluvialt utbildade former, bland annat mäktiga rullstensåsar och åsnätlandskap. På norska sidan ligger Femundsmarka nasjonalpark med likartad terräng.

För fjällplatån i Rogen fortsätter åt sydost med Juttulslätten i Dalarna. Juttulslätten har dock en helt annorlunda yta. Dödisformer och block saknas och därmed även Rogenområdets småkuperade terräng. Marken är i det närmaste helt slät och upptas av vid- sträckta, glest tallklädda ljunghedar, myrar och sjöar. I övergången mellan Rogen och Juttulslätten ligger en del lågfjällryggar med Töfsingdalens nationalpark. Längre västerut bildar Långfjället ett större massiv med flera toppar och dalgångar. Här ingår Hällsjövålen med vackra tallurskogar samt Svealands högsta fjäll – Storvättershågna om 1 204 meter shöjd – i förslaget.

Hela den föreslagna nationalparken har kontinentalt klimat och karg växtlighet. Skogarna är orörda av modernt skogsbruk och delvis urskogsartade. Tallen är det dominerande trädslaget, gran saknas nästan helt. I Rogen är de glesa tallbestånden smalstammiga och kortväxta medan de på Juttulslätten är grovväxta med stora kronor. Juttulslätten med dess myrar, släta ljunghedaroch enstaka, storkroniga tallar har en sällsam karaktär av savann som starkt kontrasterar mot Rogens vindlande moränlandskap.

Källa: Naturvårdsverket