Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tyfonen har inte nått politiken

Bilderna från tyfonens härjningar på de filippinska öarna sveper in över våra vardagsrum från novemberkvällarnas blixtrande TV-skärmar. Vi förlamas av medkänsla. Det är inte helt bekräftat ännu, men orkanen Haiyan kan vara den starkaste som världen hittills skådat, med vindhastigheter en bit över 300 kilometer i timmen.

Annons

En förtvivlad filippinsk kvinna berättade i en utsändning att hon kämpat så hårt, med all sin förtvivlans krafter, för att hålla fast sitt lilla barn i stormen men att hon inte klarade av det.
Tyfonen har nått in i våra medvetanden. Men den når ännu inte dit den borde: till politiken. I Sverige är det uppenbarligen långt intressantare att diskutera ett partiledarutspel – där miljöfrågan knappt nämndes – och på den klimatkonferens i Polen som nu börjar kan vi vara säkra på att mycket litet händer.

Ja, i svenska medier siktas få kommentarer om den senaste katastrofens eventuella samband med de pågående klimatförändringarna. Ungefär likadant var det när Australien för kort tid sedan härjades av svåra bränder: man fick leta med förstoringsglas efter kopplingar till klimatfrågorna.
I den internationella pressen görs här och var dock kopplingar till den globala uppvärmningen. I australiensk press får forskare komma till tals som påpekar att de allt varmare haven med all sannolikhet bidragit till den tyfon som drabbat Filippinerna. En forskare berättar i The Sidney Morning Herald att vattnen öster om Filippinerna, där monsterstormen föddes, var ovanligt varma före katastrofen och att de därefter kylts ner. Det tyder, menar han, på att de våldsamma energierna föddes i de hav som den mänskliga civilisationen värmer på ett så ödesdigert sätt.

I brittiska The Guardian berättar miljöjournalisten John Vidal om ett möte han förra året hade på miljökonferensen i Doha med en delegat från just Filippinerna. Denne delegat, som heter Naderev Sano, drog de fruktansvärda siffrorna från de stormar som då dragit över hans land och konstaterade att befolkningen hela tiden tvingas börja om, efter förödelsen:
”Varje förödande orkansäsong kostar oss 2 procent av vår BNP och återuppbyggnaden efter den ytterligare 2 procent, vilket betyder att vi förlorar nästan 5 procent av vår ekonomi varje år till stormarna.

Vi har inte mottagit något finansiellt klimatstöd för att anpassa eller förbereda oss för detta. Vi har inte sett några pengar från de rika länderna för att hjälpa oss att anpassa oss. Vi kan inte fortsätta så här. Det kan inte vara ett sätt att leva att det hela tiden slutar med att vi får springa från stormarna.”
Sedan, berättar The Guardian, bröt denne delegat ihop. Han orkade inte mer.

Nu inleds FN:s klimatmöte i Warszawa och ska pågå i två veckor och egentligen mest förbereda inför den stora konferens som äger rum i Paris 2015.
För någon månad sedan släpptes FN:s klimatpanel sin rapport och den väckte uppmärksamhet under några dagar för att sedan snabbt glömmas. Ingenting tyder på att något verkligen är på väg att hända när det gäller dessa frågor.
Den ekonomiska krisen i EU-området och den stillastående amerikanska ekonomin överskuggar det mesta av dessa ödesfrågor och så har det egentligen varit ända sedan hösten 2008, då finanskrisen utsläckte det intresse som åren dessförinnan seglat upp för klimatfrågorna. Kapitalismens inneboende kriser tycks för närvarande omöjliggöra ett brett miljö- och klimatengagemang.

Vad ska man säga? Varenda människa känner för dem som nu drabbas så hårt av tyfonen i Filippinerna. Vi vet att den med all sannolikhet har att göra med klimatförändringarna.
Jag är övertygad om att de allra flesta människor vill göra någonting åt dessa. Problemet är att den politiska debatten över hela linjen – ja, världen över – nästan enbart handlar om de kortsiktiga tillväxtfrågorna.

De som vill göra något känner sig ofta förlamade, eftersom frågorna blir för stora att hantera på individuell nivå. Det viktigaste och mest rationella man just nu kan göra som enskild individ är faktiskt att bestämma sig för att lägga sin röst på de partier – i Sverige eller i vilket land som helst – som tar miljöfrågorna på allvar. Och var så säker: De är de röda och de gröna partierna som vill åtminstone något i dessa frågor.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se

Kommentar: De artiklar jag refererar till finns på följande nätadresser:
http://www.theguardian.com/commentisfree/2013/nov/08/typhoon-haiyan-rich-ignore-climate-change
http://www.smh.com.au/environment/climate-change/typhoon-haiyan-influenced-by-climate-change-scientists-say-20131111-2xb35.html