Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulf Lundén: Är du en del av pöbelsamhället?

Annons

Är du en del av dagens pöbelsamhälle? Jag försöker i möjligaste mån hålla mig undan vissa kommentarsfält på sociala medier. Där frodas en uråldrig omänsklig mekanism som hämtar sin näring från ett ryggmärgsartat reflexbeteende. Låt mig ta ett exempel i den breda floran av olika näthat.

I veckan publicerade Dala-Demokraten nyheten om att en pojke i en förskoleklass på skolutflykt cyklade omkull och slog sig rejält. Pojken lämnades ensam kvar. Läraren och klasskamraterna fortsatte sin skolutflykt som om ingenting hade hänt. Et kvinnligt vittne till cykelvurpan stannade dock kvar hos honom. Med hjälp av henne kunde pojken komma i kontakt med sin mamma. Efter sjukhusbesök visade det sig att pojken slagit ut en framtand och ådragit sig en hjärnskakning. Självfallet en mycket allvarlig händelse. Som förälder måste man kunna lita på förskolans personal. Utredning pågår enligt rektorn på den aktuella skolan. Jag utgår från att den ansvariga läraren kommer att få en rejäl tillrättavisning av sin arbetsgivare för sitt misstag i tjänsten. Jag hoppas att personen också får adekvat hjälp och stöd.

Vad hen däremot inte behöver eller är betjänt av är att hängas ut på sociala medier och mötas av ett fullständigt oförsonligt näthat. Ingen skall behöva mötas av sådana tillmälen. Det är en extremt farlig utveckling som dagens digitala medieklimat har stampat fram. Sociala medier förvandlas lätt till vår tids offentliga skampåle. Här hänger man ut människor, kända som okända, till allmän beskådan. Ingen går säker. Vem som helst kan drabbas. Pöbeln nöjer sig inte med samhällets egen rättsskipning. Nej, den har sin egen dagordning, sin egen agenda. Finns det någon värre påföljd än att bli offentligen avrättad?

Detta nätets pack stipulerar exempel och sysslar med en besinningslös vedergällning. En svärm, en populas som tycks leva sitt eget liv. Hur lätt är det inte att dras med i ett destruktivt flockbeteende? Att få uppskattningar och gillanden från en blodtörstig gruppering av människor?

I den djupt teknikdrivna medieindustrin skall vi alla mer eller mindre syssla med känslostyrda klick och delningar. Den som lyckas väcka störst känslosvall vinner.

Mitt råd till alla och envar som kastar sig över nyhetsartiklar, bloggtexter och Facebookinlägg med hull och hår bör ta minst ett steg tillbaka och besinna sig innan formuleringarna skickas iväg. Ta först och främst reda på vem som är källan. Fundera över om båda parter har fått komma till tals. I fallet med sexåringen vet vi ännu inget om bakomliggande orsaker. Är personalen underbemannad på den aktuella skolan? Det sägs i artikeln att lärarna hade en extremt "stressig dag". Tänk på att alla nyhetsartiklar har en dramaturgisk vinkel. Låt inte instinkten styra dina handlingar. Det är inte fel att använda intellektet i större utsträckning när du rör dig på olika sociala medier och iaktta viss eftertänksamhet. För vem är utan skuld? Och vilka av oss har aldrig gjort fel på jobbet eller i privatlivet? Räck gärna upp en hand. Jag har genom åren lärt mig att leva med mina egna brister och fel både i yrkeslivet och privat.

Om vi inte ser upp kommer detta näthat att försämra vårt samhällsklimat i stort. De enda ideologiska krafterna som tjänar på en sådan utveckling är den högerpopulistiska, bruna fascismen och nazismen. Den hämtar hela sin näring från ett människofientligt synsätt, en intolerant hållning som alltid lägger skulden på någon annan. I den fascistiska idealbilden accepteras bara den som är stark och till synes felfri. Här finns ett gränslöst förakt för svaghet. Dessutom blandas korten ihop på ett ytterst försåtligt sätt. Vuxenmobbing förvandlas till en fråga om yttrandefrihet. Nej, det är aldrig ok att säga eller skriva vad som helst om en annan person. Den sakliga diskussionen går om intet. Förmågan att lyssna på den andres argument är obefintlig i ett socialt medielandskap där den som skriker högst alltid vinner. Hur många utropstecken på två ben möter du i din egen vardag? Verkligheten är inte bara svart eller vit. Den rör sig däremellan i olika nyanser av grått. Där pöbelsamhället tar över försvinner förmågan till empati med andra och medmänsklighet. Vi hemfaller till förenklingar och demoniserar varandra. Det är också en grogrund för mer våld och ojämlika maktförhållanden. Hur många är det inte som redan i dag skiljer på "vi och dom andra". Det onda och goda finns i oss alla. Vi är alla ofullkomliga, snubblande varelser. Det som är "botten i dig är botten också i andra" som Gunnar Ekelöf diktade.

LÄS MER AV ULF LUNDÉN:

Romantikern och rumlaren Jack fyller 40 år

I dag firar vi PK-dagen

LÄS MER KULTUR