Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ulf Lundén läser Bengt Göransson och kräver politikens återkomst

Annons

Bengt Göransson
Tankar om politik
Ersatz

Bengt Göransson, född 1932, socialdemokratisk skol- och kulturminister under stora delar av 1980-talet, har skrivit en mycket läsvärd bok om hur samhället förändrats i sina grundvalar. Göransson är folkbildaren och humanisten som envisas med att framhäva vad som än i dag borde vara socialdemokratins innersta kärna. Här finns tre centrala begrepp: Frihet, jämlikhet och broderskap.

Bengt Göransson beskriver på ett mycket träffsäkert sätt hur nyliberalismen under ett kvartssekel förvandlat och förvanskat ordens egentliga betydelse. Friskola är inget annat än privatskola. Hit når varken yttrandefriheten eller offentlighetsprincipen som gäller i kommunala skolor. Det är djupt allvarligt. Politiken av i dag handlar inte längre om att bygga ett samhälle utan om ett slags kameralt förvaltarskap. Politik är numera underordnad den så kallade marknaden. Frihet har i händerna på nyliberalerna fått betydelsen valfrihet vilket är något helt annat. Göransson påpekar att valfriheten är en privatsak för var och en. Den tanken leder oss ut på djupt vatten, reducerar oss som medborgare, förminskar samhällsansvaret. Djungelns lag får hellre råda än rättfärdiga sociala reformer som ser till att människor inte slås ut från samhällsgemenskapen. I kölvattnet ser vi ökade klasskillnader och ökad ojämlikhet eftersom det handlar om att den med tjockare plånbok och makt alltid kan putta undan människor med tunnare plånböcker. De som inte har någon makt över varken sitt liv eller arbete.

Det finns något mycket sympatiskt med Bengt Göransson förhållning till politiskt arbete. Han har ju verkat i en anda där kompromisserna varit en betydande del av det politiska arbetet. Bengt Göransson efterlyser eftertänksamhet framför snabba beslut som i efterhand visar sig vara mer eller mindre katastrofala. Kommunaliseringen av skolan är ett sådant exempel. Det är inte att vara nostalgisk när man efterlyser en större och levande intellektuell debatt av våra beslutsfattare. Ett samhälle mår bättre av fria tankeutbyten, långsamhetens lov, tålamod och framför allt klokskap förvärvad av erfarenheter.

Bengt Göransson riktar bitvis mycket hård kritik mot det nyliberala samhället som förvandlat oss från samhällsmedborgare till skattebetalare. Tanken är att alla skall vara vinnare. Alla skall först och främst vara egoister eller individualister som nyliberalerna hellre vill kalla det. Att det också förutsätter förlorare låtsas man inte om.
Enligt Bengt Göransson kan samhället av i dag liknas vid en affärsrörelse. Vi är inte längre medborgare med samhällskontrakt utan kunder. Vi shoppar allt till och med politiska partier efter kortsiktiga egoistiska behov. Här finns ingen tanke om att vi alla blir äldre, kan drabbas sjukdom eller olycka. Att vi alltid förblir där vi står i dag. Solidaritet betyder just att det är slumpen som avgör var vi hamnar i livet. Den starke kan bli svag, den friske kan bli sjuk och så vidare.

Göransson hoppas på en omfattande och en genomgripande kultursatsning som i n t e skall inordnas i ekonomiska krav på avkastning och vinster. Det skulle gynna en samhällsutveckling i rätt riktning. Men då krävs det också insiktsfulla och kunniga politiker inom arbetarrörelsen. Vi måste skapa tydliga alternativ i politiken. Något som visar på en visionär tanke om ett samhälle byggd på rättfärdighet och solidaritet. Kort sagt; politikens breda återkomst för att bygga för framtiden.

Vad har borgerligheten att bjuda mer än fortsatta skattesänkningar. Vi skönjer redan ett borgerligt lyckorike med en rad inhägnade rikemansområden, slutna reservat, där den självutvalda eliten spelar golf, alstrar barn byter fruar med varandra, passas upp av lågvavlönade hembiträden, får gräset klippt av lika lågavlönade vaktmästare och som har kultur som ett slags tidsfördriv.

ULF LUNDÉN