Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulf Lundén: Socialismen gör oss till människor

Jag kan i sommar fira tio år som kulturredaktör på Dala-Demokraten. Ja, mina vänner; tiden är en osentimental fartsträcka som med åren avverkas i allt snabbare takt.

Annons

I en flyttkartong i arbetsrummet har jag mitt analoga textarkiv. Det har blivit åtskilliga kulturartiklar, reportage, miniessäer, recensioner och inte minst en mycket omtyckt liten veckospalt med den trofasta fyrbenta jycken Cornelis ända fram till dennes frånfälle i fjol sommar. Det seriösa tilltalet kan också fyllas ut med ett riktigt underdog-perspektiv på människan, livet och världen.

Min roll och profil är att lyfta fram sådant som inte andra gör i samma utsträckning. Det gäller arbetarlitteraturen och arbetarkonsten. Att framhäva vikten av egen bildning vid sidan om utbildningen.

Jag älskar mitt arbete och skäms inte att säga att jag tycker bäst om Dala-Demokraten som doftar papper och trycksvärta. Så är det bara. Digitala sajter är ett gissel – inte minst för oss som sysslar med kulturjournalistik. Våra dagliga vedermödor hamnar sällan eller aldrig i blickfånget. Vi får hämta dem själva i sajternas "källarkorridorer" för att skicka ut dem på det sociala mediehavet, där släpper vi iväg våra texter för allmän beskådan och utan minsta beskydd.

De kan älskas, gillas, delas, ogillas och hatas i all oändlighet. Textens budskap kan medvetet eller omedvetet feltolkas, förvrängas till oigenkännlighet. Det är den yrkesverksamma skribentens välsignelse och förbannelse.

Min uppgift är att bibehålla ett tydligt socialdemokratiskt vänsterperspektiv i samhällsdebatten. Under årens lopp har jag fått förmånen att hålla tal på Första maj. Det är något alldeles speciellt att få kliva upp i en talarstol och inför en lyssnande publik formulera sina tankar om det orättvisa och skeva samhället som råder i dag och hur det i stället borde vara.

Jag är demokratisk socialist i själ och hjärta. Den socialdemokratiska reformistiska rörelsen är min hemvist. Vår symbol är den röda rosen. Jag stannar kvar i arbetarrörelsen och förblir samtidigt kanske dess största kritiker.

Jag bekänner mig till en vad som kan kallas socialistisk idealism samtidigt som jag förstår behovet av ett mer jordnära och verklighetsförankrat politiskt arbete. Det är en svår balansgång men den synen måste genomsyra varje tal på Första maj. Peter Weiss uttryckte saken på följande sätt; ”den socialistiska rörelsen handlar om att samtidigt vakna upp och att drömma.” Det är vad vi har sett i USA där gräsrotsrörelsen runt Bernie Sanders jämförs med den amerikanska medborgarrättsrörelsen på 1960- och 70-talet.

Under lång tid har det yttre politiska motståndet varit kompakt och mycket kraftfullt. Mycket har gått förlorat när nyliberalismen förändrade samhällsutvecklingen i västvärlden och reducerade begreppet "människa" till "individ".

Det gamla statarsamhället avskaffades 1945 men har kommit tillbaka i form av bemanningsbolag, där människan på nytt är reducerad till en utgiftspost. 2016 pratas det om flexibilitet, låglönearbeten och rörlighet.

I nyliberal anda har politik förvandlats till ett medialt politiskt spektakel, där den allra senaste lilla opinionsmätningen skapar braskande löpsedelsrubriker, där personfixering och taktik får all uppmärksamhet, och där varje felsägning kan bli en politikers öde och fall.

Våra ideologiska motståndare är Högern och liberalerna. Konservatismen tror på kampen och rivaliteten på alla livets områden. Den vill skydda "de sina" från livets kamp. Vilka som ryms inom begreppet "de sina" växlar över tid beroende på aktuella hotbilder. Det kan vara familjen, släkten, klassen, nationen, rasen eller den religiösa gruppen. Den som vill veta hur dagens konservativa världsbild ser ut kan läsa ledarsidorna i Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten.

För Högern är den privata äganderätten alltid viktigare än demokrati, miljö, jämställdhet och solidaritet. Men högern har aldrig behövt göra upp med sin mörka historia. Konservatismens ständiga skugga är fascismen och nationalsocialismen.

Liberalismen gillar all sorts tävlan och konkurrens mellan alla individer. Konkurrens skall gälla inom livets alla områden det vill säga i skolan, arbetet, relationer, forskning, idrott, kultur med mera. Det stora tävlandet pågår inom handel, investeringar och företagande. Konkurrens skall även råda inom arbetarklassen i den interna kampen om jobben. Det är här som idén om låglönearbeten har sin hemvist. Att tävlan och konkurrens också leder till förlorare och utslagna individer är ett nödvändigt ont för liberalerna men det pratar man tyst om.

Liberalismens skugga är nyliberalismen. Den har gjort "Marknaden" till ett mål i sig. Nyliberalismen framställer sig själv som "ekonomisk vetenskap". Nyliberalismen är vad som genomsyrar vårt samhälle till fullo. Sverige är i dag ensam i världen om att tillåta privata vinster i skolan. En extrem hållning som inte går att rucka på i dag eftersom nyliberalismen har ett gigantiskt stöd i kapitalet, näringslivet och dagspressens enorma överetablering av liberala ledarsidor. Även de så kallade opartiska ekonomireportrarna, de politiska kommentatorerna i public service och företagens olika lobbyverksamheter bistår med ammunition.

Nyliberalismens pådrivare står i nära förbindelse med den digitala medieutvecklingen och ny informationsteknologi. Här råder en närmast religiös hänförelse och en förnekelse av ett framväxande digitalt klassamhälle. Den välutbildade medelklassen tar del av en internationell avancerad information medan den stora massan konsumerar främst underhållning och reklam.

Det finns inte plats för kritisk reflektion eller djupare analys över vilka negativa konsekvenser den för med sig, inte ens när gamla affärsmodeller slås ut som i fallet med dagspressen. Näthandeln ökar stadigt. De fysiska butikerna förvandlas till skyltfönster.

För oss demokratiska socialister är ständig konkurrens enbart ett djuriskt tillstånd. Det är först när vi samverkar på olika sätt som samhället kan bli mänskligt. Målet är ett anständigare och mer jämlikt samhälle. Det kan vi skapa med gemensamma krafter. Hur vi bäst organiserar samhället för att gynna mänskligheten på bästa sätt. Att den tekniska utvecklingen blir vår tjänare och inte vår fiende.

Sett ur ett historiskt perspektiv är den utopiska socialistiska tanken en förhållandevis ny ideologi jämfört med ett traditionellt konservativt kungastyre.

I arbetarrörelsens barndom var bildning en mycket viktig fråga. Det handlade inte om att skaffa sig speciella kunskaper utan snarare förstå och analysera samhället: arbetaren skulle omvandlas från individ till människa.

På söndag demonstrerar vi på Första Maj. Konservatismens skuggbilder – fascister och nazister – arrangerar egna demonstrationståg i Borlänge. Den mediala bevakningen riskerar att bli både spektakulär och omfattande. Den bruna stövelns politik behöver inte uppmärksammas alls. Väl mött på Första Maj. Det är endast tillsammans som vi kan göra skillnad.

LÄS MER AV ULF LUNDÉN:

Var tredje författare är hotad i Sverige

Skattesmitarna krossar samhället

LÄS MER KULTUR