Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ulf Lundén: Var tredje författare är hotad i Sverige

Sverige av i dag. Nazisterna marscherar på Första maj.

Sverige av i dag. Hot, trakasserier, våld, stöld eller skadegörelse har drabbat var tredje författare och konstnär någon gång, och för vissa är det en del av vardagen. Det visar rapporten Hotad kultur? som gjorts av Myndigheten för kulturanalys.

Det är första gången som saken har undersökts i samarbete med Sveriges Författarförbund och Konstnärernas Riksorganisation, KRO/KIF. Rapporten är baserad på en enkätundersökning med knappt 3000 svar.

Allra värst utsatta är konstnärer och författare med utländsk bakgrund. Och hoten kommer från föga oväntat håll. Det handlar framför allt om olika nyanser av brunt, alltifrån nazister, högerextremister,ultranationalister, Sverigedemokrater (58 procent), jihadister (15 procent) och även extremvänstern (fyra procent).

De kan alla se sig själva i spegeln. De har ett mål med sitt hat – att tysta den offentliga debatten genom att skrämma fram en självcensur hos författare och konstnärer. Särskilt utsatta är förstås personer som sysslar med samhällskritik i någon form.

För många av dem som hotas blir reaktionen den motsatta. Man stärks i sin egna politiska uppfattningen. Att samhället främst behöver är mer öppenhet och ännu mer demokrati.

Tidigare i veckan hörde jag en debatt mellan Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi och artisten Mikael Wiehe. Ivar Arpi hör hemma i den nationalistiska nykonservativa fåran av opinionsbildare som blivit populär inom högerflanken i svensk politik. Han ondgjorde sig över att 47 kända personligheter, inom musik, film- och nöjesbranschen, bland annat Mikael Wiehe, Joakim Thåström, Anna Ternheim, Molly Sandén, tillsammans protesterade mot den nya flyktingpolitiken som i praktiken stängt våra gränser. Enligt Ivar Arpi skall inte kända personer syssla med sånt.

Det säger mer om Ivar Arpi än om uppropets undertecknare. Hur långt bort från det anständiga samtalet kan en sådan som Ivar Arpi gå? Skall vissa yrkeskategorier idka just självcensur, i linje med näthatarnas våta dröm, och inte yttra sig offentligt i debatten? Skall vi införa en särskild domstol som utfärdar särskilda pass för rätten att få yttra sig?

Nej, det vill givetvis inte Ivar Arpi men han flirtar allt som oftast med sympatisörerna som flockas runt Sverigedemokraterna och olika högerextrema hatsajter. Målet är att göra SD rumsrent inför nästa val.

Tror någon att Ivar Arpi över huvud taget kommer att kommentera den här typen av undersökningar? Det skulle inte förvåna om han anser att Myndigheten för kulturanalys inte skall kartlägga hoten mot författare och konstnärer.

Här följer ett litet axplock ur undersökningen:

Var tredje författare och konstnär har någon gång drabbats av hot, våld, trakasserier, stöld eller skadegörelse. Var sjätte har utsatts under det senaste året.

Hot och trakasserier är vanligast och sker lika ofta via nätet som andra kanaler. Hot drabbar fler författare än konstnärer, medan var tredje konstnär har utsatts för skadegörelse och stöld av verk. Våld drabbar författare och konstnärer i lika utsträckning och är minst vanligt – fem procent har utsatts någon gång.

Män och kvinnor drabbas i samma utsträckning. Personer med utländsk bakgrund är mer utsatta än andra, i synnerhet för våld. Personer som ofta är synliga i offentligheten hör också till de mer utsatta. Bland författarna finns ett tydligt samband mellan samhällskritisk ambition och utsatthet för hot.

Vi vet sedan tidigare via Brottsförebyggande rådet att även var tredje journalist i det här landet utsätts för hot. Om du skriver om invandring, feminism och jämställdhet kan du räkna med näthat.

Detta sker samtidigt som alltfler författare och konstnärer har svårt att försörja sig på sin konstart. Arbetslösheten bland journalister ökar i en mediebransch som ständigt skär ned på sina kostnader.

Så här kan vi förstås inte ha det. Rättssamhället måste en gång för alla ta hoten på största allvar. Det hotar i förlängningen yttrandefriheten och hela vårt demokratiska samhälle.

Vi måste också på allvar diskutera arbets- och levnadsvillkoren för våra författare och konstnärer.

LÄS OCKSÅ: Skattesmitarna krossar samhället

LÄS MER KULTUR