Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underrättelsetjänst förr och nu

FRA är namnet på Försvarets Radioanstalt. Om man gjort värnplikt, numera frivillig militärtjänst, så vet man att det är namnet på den inrättning som ­under det kalla kriget i huvudsak spionerade på Sovjet-ryssarnas radiotrafik.

Annons

På den tiden trålade FRA brett i etern och kablarna och sållade ut så mycket gott som möjligt som fanns att finna där. Det mesta av informationen rörde trafik mellan länder och militär radiotrafik.
Valda delar av detta ­delade det alliansfria Sverige och FRA med sig av till amerikanarna, Natos ledande land. Det skedde av olika skäl, men framför allt för att stå på god fot med denna stormakt och även få annat tillbaka. Det senare gällde allt från information till militär utrustning.

När kalla kriget upphörde, Sovjet blev Ryssland och dess militär minskades och därmed den också trafik som bevakades, fick FRA skaffa sig kompletterande uppgifter. Tekniken förändrades delvis och internet- och data-trafik växte och blev centralare än radio- och kabeltrafiken, även om den också ännu var intressant.
Med detta fastnade allt möjligt i FRAs trål, även det som inte var militärt eller handlade om säkerhetspolitik. Och att döma av uppgifter i The Guardian och New York Times i går så delar fortfarande FRA med sig rikligt till amerikanarna av sin informationsfångst. Uppgifter om samma ämne publicerades även i Metro.
Den amerikanska säkerhetstjänsten NSA erhåller enligt dessa uppgifter information från Sverige genom FRA. Exakt vad informationen innehåller är oklart.
USA, senast vid president Barack Obamas presskonferens, menar att den omfattande informationsinhämtningen är nödvändig för att bekämpa terrorismen.

Mycket tyder dock på att denna övervakning av information svämmar över ­alla breddar. Det går därmed att resa frågan om den verkligen fyller sitt syfte?
Den informationsinhämtning och övervakning, ­uppenbarligen även över vanliga människors elektroniska avtryck i etern och på nätet, tenderar att inte stå i proportion till vad som går att få ut och vinna på den.

Det man med säkerhet får är ett intrång i den person­liga integriteten hos många, nästan alla, människor. Samtidigt erhålls egentligen ganska lite användbart ur det, för att bekämpa terrorism.
Det har ju i flera fall visat sig att information funnits, men inte kunnat sättas ihop till en begriplig bild för att förekomma terrordåd. Det motsatta, slutsatser i tid, finns också.
Underligt vore det väl annars, kan man tillägga, med den stora övervakning och bearbetning av information som förekommer.
Kanske borde säkerhetstjänster som USAs NSA bekämpa terrorism på andra sätt än genom en överdrivet stor informationsinhämtning. Möjligen vore det lika effektivt som dagens massiva övervakningsmetod.

Slutligen kan man konstatera att i dagens borgerliga regering sitter flera ministrar som stod i spetsen för motståndet mot den FRA-lag som det debatterades och voterades om i mitten av förra mandatperioden, bland andra Birgitta Ohlsson (FP) och Annie Lööf (C).
I en tid när deras regering, med ministrar och partier som brukar säga sig värna den enskildes integritet, styr Sverige så övervakar tydligen vårt land om­fattande via FRA och delar med sig till USA.
Och det verkar inte bli ­någon ändring på det.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se