Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ung konst i DD: Maria Jansson

Det var en gång när jag var sisådär sju år gammal. Jag hade mycket svårt för matte och min lärare behövde ge mig extra hjälp. Efter en massa krånglande med addition och subtraktion blev jag tjurig och sa:

– NEJ! Jag behöver inte kunna matte - för jag skall bli KONSTNÄR!

Annons

Sedan gick jag ut grundskolan med högsta betyg i matematik och i alla andra ämnen. Efter det gjorde jag det bästa val jag gjort i mitt liv: jag valde att gå estet på gymnasiet. Kanske kunde jag valt bättre med tryggare framtidsutsikter och bra betalt efter studenten.
Men jag har aldrig ångrat mig.
När jag först kom in till Gruvstugan i Falun - där bild och formverksamheten är, visste jag inte så mycket. Knappt mer än vad ett A4- papper och en ordinär blyertspenna bestod av.

Jag har under hela min uppväxt suttit i timmar och ritat människor och djur ur min egen fantasivärld. Episka berättelser och speciella karaktärer föddes och under en period var jag inne på att bli serietecknare.
Men plötsligt öppnades en helt ny värld för mig.
Jag har målat i oljefärg, akryl och akvarell. Skulpterat i lera och gips. Lärt mig skapa i glas, grafik, textil - ja, i massa olika material och utföranden. Trots att nästan allting jag lärt mig under den här utbildningen varit totalt nytt för mig har jag aldrig känt någon rädsla eller prestationsångest. Jag vet att vad än jag gör så är det någonting speciellt med att skapa. Jag älskar det helt enkelt!

Sedan vill jag ge svar på tal åt de som säger att estet bara är ett ”flum program” där man inte ”blir” någonting. Två stora saker har jag åstadkommit - förutom allt annat jag producerat på skolan:
Den första är 25 illustrationer till en barnbok som min syster skrivit. Förhoppningarna finns att den kommer att utges på något förlag. Den andra - en skulptur - håller jag på med för fullt just nu: Projekt Ångest.

Om allt går enligt planerna kommer skulpturen att ställas ut på stadsbiblioteket i Falun veckorna 16-20.
Sedan jag började skapa denna enorma skulptur på Gruvstugan har jag nästan varje vecka stått ensam i källaren och byggt, gipsat, skruvat - och svurit...
Det är ett enormt projekt och det var jag medveten om från början. Ändå var det något inom mig som ville att jag skulle anta utmaningen. Kanske för att utmaningen fanns i själva materialet - som jag då inte riktigt bemästrat. Jag kom liksom direkt från ett platt papper - och står nu och bygger 3D i jätteformat. Men jag känner verkligen för min idé som är ett försök att definiera ångest, att gestalta den och att förstå den.

Mina drömmar om att bli konstnär lever kvar. Trots det väljer jag att inte söka vidare efter studenten. Jag är skoltrött och har absolut ingen lust att flytta och kasta mig in i studentlivet.
Människor kan skaka på huvudet och tycka:
-Men om du nu så gärna vill bli konstnär - sätt dig i skolbänken och utbilda dig på riktigt!
Nej, det vill jag inte. Jag har hela livet framför mig att lära nya saker. Så varför stressa?

Förresten är det ingen garanti att bli erkänd som yrkesverksam konstnär bara för att man har fem års studier på högskolan.
Men ändå fortsätter jag att drömma och sikta mot månen. Jag gör det som gör mig lycklig. Och tänker att snart kommer en dag då det lossnar.
En dag .....

Maria Jansson