Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

USA under radarn

Annons


Det som pågår i Nordafrika och Mellersta Östern vintern 2011 är naturligtvis världshistoria. Samtidigt hamnar andra händelsekedjor ”under radarn”, till exempel kampen omkring högerns senaste försök att knäcka medelklassen och fackföreningarna i USA. En kamp som pågår nu, och troligen kommer att hårdna.
 
Centrum för kampen är Madison, Wisconsin. Med hjälp av massiva penninginsatser från oljebröderna Koch valdes i höstas den högerradikale Scott Walker till Wisconsins guvernör. Den första gentjänsten han lovade dessa bröder var att tacka nej till federala bidrag till att bygga järnväg för pendling ner till Chicago-området och lokal spårbunden trafik i Madison. Fram för ännu mer biltrafik!
 
I februari togs nästa steg i strategin: ovanpå en rad offentliga nedskärningar har guvernören lagt ett lagförslag som i sin förlängning fråntar de offentligt anställda rätten att ens förhandla om sina löner. Sådana rättigheter har funnits i USA sedan 1950-talet, och Wisconsin var tidigt ute.
 
Förslaget har retat gallfeber på tusentals ”Wisconsinites”. Sedan 14 februari är regeringsbyggnaden ”Capitol” och det omgivande kvarteret formligen belägrade av fredliga demonstranter, lördagen därpå så många som 70-80 000, den 26/2 över 100 000. Olika fackföreningar organiserar och håller ordning, skolor är tidvis stängda, donationer till mat (pizza!) för demonstranterna strömmar in. Söndag 27/2 vill myndigheterna stänga Capitol för städning. Demonstranterna förbereder sig för konfrontation. Eftersom den (delstats)-anställda polisen solidariserat sig, låter den flertalet ockupanter stanna. En delkonflikt är löst!
 
Det kanske mest pikanta är följande: Om 14 eller fler av Wisconsins senats ledamöter är frånvarande går det inte att rösta igenom ett enda lagförslag. Därför har alla senatens 14 demokrater gett sig av till ”okänd ort” i grannstaten Illinois, utom räckhåll för Wisconsins polismakt. Så länge de är där, blir det ingenting av guvernörens planer.
 
Under demonstrationsveckan gav fackföreningarna guvernören ett bud: vi är beredda att gå med på stora delar av nedskärningarna. Guvernören svarade över huvud taget inte. Detta tas som ett klart besked – guvernörens och högerns högsta mål är att bryta fackföreningarnas makt, inget annat. ”Teapartyister” bussades in från andra håll, men de försvann i stort sett i folkhavet.
 
Eftersom liknande frontlinjer öppnar sig i andra ”Swing States” – Ohio, Florida, New Jersey – delstater där det väger jämnt i val, kan man se en nationell strategi. Demokraternas enda kvarvarande stora penningdonatorer under valår är fackföreningarna, medan republikanerna har många olika (olje-, industri-, finanskapitalintressen m fl) källor att ösa ur. Spelplanen skulle bli ännu mer ojämn, till republikanernas fördel.
 
Supermaktens rika och mäktiga bävar inför konvulsionerna i en allt osäkrare värld: för dem är den enda vägen framåt en mer auktoritär ordning, där en viss ”American Way of Life” sopar undan medelklassens, de arbetandes och miljöns intressen. Motkrafterna ser en ordning mer i samklang med andra västliga demokratiers traditioner och ideal.
 
Revolterna i Mellersta Östern har sin motsvarighet i Mellanvästern – USA:s ”Heartland”.
 
Erik Eriksson,Mp de Gröna,

Annons