Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Utan spaning, ingen aning!

Snowdens avslöjande om västvärldens underrättelsearbete har väckt bestörtning och indignation. Men spionage har alltid förekommit. Avsikten med den här analysen är att ge informationsarbetet en historisk belysning – forntid, samtid, framtid.

Annons

Den första spionromanen är omkring 2 500 år gammal, Esters bok i den hebreiska delen av vår Bibel. Nej, nej! Jag säger inte mer. Diskretion är en hederssak.
Vår egen store statsman, Axel Oxenstierna (1583-1654), utbildade konstnärer som målade fursteporträtt runtom i Europa. Under poseringen måste fursten sköta sitt arbete. Och vad tror ni konstnären skrev i sina brev hem till farbror Axel?
Den tyske tyrann som kallas Fredrik den store (1712-1786) var en hängiven kunskapssökare. När han hade manövrerat ut ett konkurrerande familjeföretag, analyserade han processen. ”Han (konkurrenten) hade 20 kockar och en spion. Jag hade en kock och 20 spioner.”

Spioneriet har sedan urminnes tider sina strukturproblem. Den spion som levererar politiskt korrekt information, den information som bekräftar uppdragsgivarens världsbild, blir belönad och befordrad.
Men verkligheten är dessvärre inte alltid politiskt korrekt. Graham Green ger den klassiska beskrivningen av detta problem (Vår man i Havanna, 1958).
Den man som troddes vara Titos säkerhetschef var tillika både Moskvas och Washingtons man i Belgrad. Vid omkring 50 års ålder stod han vid vägs ände i den karriären.
Och vilket öde vederfors denne man? Ett nackskott? Icke! Han fick dra sig tillbaka som docent i internationell kommunikation vid ett av våra äldsta universitet. Där grundade han en institution som bestod åtminstone till för några år sedan.
Som alla andra näringar måste spioneriet utvecklas och bli effektivt och lönsamt i olika tider och olika sammanhang. Det handlar om att tränga igenom de slöjor av förträngningar och tabun, som vi omger oss med (jfr Stevan Dedijer: What Swedes do not know about Sweden, 2004).

Som gammal gräsrot inom socialdemokratin – och verksam inom helt andra områden av kommunikation – kan jag inte veta vad som försiggår bakom kulisserna idag. Men jag kan kanske få lägga fram några arbetshypoteser.
Jag tror att Edward Snowden tjänar mer än en herre. Sedan tvillingtornen i New York störtade har västvärlden vräkt in ofantliga summor i underrättelsetjänsterna. Nu har uppdragsgivarna tröttnat på att läsa miljoner medborgares shoppinglistor.
Vad vi nu bevittnar är en strukturrationalisering. Med Snowden som dirigent sjunger vi svanesång över det senaste decenniets underrättelseväsende i västvärlden.

Men kunskap är makt. I toppen på alla hierarkier sitter vanligen en underrättelsechef som nummer 1-3, från Mordokai i Esters bok till Putin i Ryssland.
Utifrån tidigare erfarenheter anar jag att dagens underrättelsetjänster i västvärlden kommer att ersättas av nya, diskretare, effektivare, billigare, sannolikt privata med säte på neutral mark (Schweiz, Singapore?). Vi får se.

Bo Norberg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel