Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad är att vara människa?

Vem är hon bakom teatermasken och chefsrollen? Redan som barn grubblade hon över både orättvisor och stora livsfrågor.
Vad är att vara människa och vad är meningen med livet?

Annons

Det har gått några veckor på det nya jobbet. Lisa Hugoson tar emot oss och hälsar med ett fast handslag. Hon bjuder på kaffe och vi sätter oss ned i chefsrummet. Det har passerat några verksamhetsledare genom åren. Under olika perioder har det blåst ganska rejält kring olika chefspersoner, ingen nämnd, ingen glömd. Med Gugge Sandström fick Dalateatern nödvändig arbetsro.
Lisa Hugoson betonar att hon är mycket glad över att få ta över en teater som haft Gugge Sandström som ledare. De har lärt känna varandra väl under hennes inskolning. Hon ringde honom strax före vårt möte, bara för att prata lite grand, som hon uttrycker det. Dalateaterns repertoar under det närmaste året bär Gugge Sandströms signum. Nästa höst börjar Lisa Hugoson på allvar sätta sin prägel på val av pjäser och samarbetspartners tillsammans med ensemble och övrig personal.

Vi tar det från början. Lisa Hugoson är en äkta dalkulla, född i Falun, rötter i Älvdalen, tillbringat ett antal somrar i barndomen på fäbodarna i norra Dalarna. Hon kan ännu två meningar på älvdalsmål. Hon hoppas efter chefstiden på Dalateatern kunna prata mer dialekt, åtminstone lite dalmål. På frågan hur hon var som flicka funderar hon en stund innan svaret kommer.
– Jag var ett allvarligt och grubblande barn, engagerade mig tidigt mot olika orättvisor, reagerade starkt om någon blev mobbad i skolan.

Lisa Hugoson funderade tidigt över de stora existentiella frågorna, de som aldrig överger oss oavsett om vi låtsas om dem eller inte. Frågor som vad är att vara människa och meningen med livet.
– Jag flyttade hemifrån redan som 14-åring, flyttade norröver från Stockholm till Arbrå i Hälsingland. Jag upplevde det som en ren idyll jämfört med hur situationen var i Stockholm för många av mina kompisar.
Hon flyttade tillbaka hem, fick fast arbete på Patent- och registreringsverket och gick en kurs i skapande dramatik. Väl på teatern drabbades hon av stämningarna och magin. Det liknade en frälsningsakt eller kanske mer som ett hammarslag rätt i skallen.
– Jag hade tidigare bara sett en halv pjäs – Mina drömmars stad – under min uppväxt. Men jag blev fullständigt fokuserad och absorberad. Här skulle jag vara. Det var bara så, säger hon lika enkelt och självklart som det låter.
Lisa Hugoson sökte till scenskolan som 18-åring och kom in på första försöket. Det skedde bland annat med hjälp av Puck ur William Shakespeares En midsommarnatts dröm.
Sedan blev det Riksteatern i hela 35 år, i olika slags roller. Lisa Hugoson vet inte hur många gånger turnébussen rullat genom Sverige. Hon har spelat teater på de mest avlägsna avkrokarna som finns i det här landet.
– Det är också där som jag tyckt att det varit som roligast att spela. På platser som annars aldrig får ta del av kulturlivet.

Samtalet kommer osökt in på Dalateatern. Vad vill hon förstärka och förbättra? Lisa Hugoson vill göra Dalateatern ännu mer synlig i hela länet, på alla möjliga platser och ställen. Vi kan med andra ord förvänta oss ännu fler turnéer. Lisa vill även låsa upp dörrarna till Dalateatern.
– Det är lite svårt att hitta hit. Vi kan nog upplevas lite väl instängda. Jag vill att vi blir mer välkomnande och öppna för allmänheten.
På frågan vad hon läser för närvarande får vi kanske en hint om en framtida repertoar.
– Jag läser en pjäs av Line Knutsson. Personligen är jag väldigt svag för svarta komedier. Annars på sängbordet finns alltid filosofen Arne Naess böcker.
Lisa Hugoson vill fortsätta satsningen på sommarteater och samarbete med Dalasinfoniettan. Hon har kikat runt på olika ställen i Falun och hittat nya presumtiva spelplatser för exempelvis en sommarpjäs.
– Hela gruvområdet är ju fantastiskt. Vi har hoppbackarna på Lugnet och skateboardrampen uppe vid Gruvrondellen.

Lisa vill bjuda dalapubliken på en varierad och bred repertoar. Här skall spelas klassiker och även nyskriven dramatik. Dalateatern skall givetvis behålla sitt goda rykte gällande barnteaterverksamheten.
– Vi skall ju vara en plats för angelägna samtal. Teaterns uppgift är att ställa frågorna. Lika viktigt är att diskutera vem som definierar det som vi anser vara samtidens stora frågor.
Teatern som konstform har till synes sina tidlösa utmaningar. Hur skall man locka till sig nya besökare, hur skall den förnyas för att behålla intresset bland allmänheten?
– Det kan uppfattas som läskigt att besöka teatern. Men vi skall vara en rolig plats att vara på. Ett publikt tilltal behöver inte stå i motsättning till att vi ändå har något seriöst att säga.
Lisa Hugoson menar att en bra pjäs och en stark teaterupplevelse väcker olika känslor till liv. Det kan även göra ont att släppa på garden och låta sig utmanas av det som skaver och svider. Nå, konsten att vara människa. Vad går livet ut på? Meningen med allt?
Lisa Hugoson funderar en stund och stirrar allvarligt rakt fram. Scenkonsten, kulturen över huvud taget, har bidragit och gett henne insikter.
– Jag tror att det handlar om att mer medvetet utsätta sig för allt, för att väcka liv i känslorna även om det kan vara jobbigt. Utan känsla ingen rörelse, säger hon och ansiktet spricker upp i ett smittande leende.

Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se