Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Varför duger han inte åt litteraturvetarna?

Annons




Kultur så det förslår, och huvudstaden handlar det om. Inflyttade och infödda har varit lika hängivna. Stockholm är Stockholm, författarnas stad.
Per Anders Fogelström (1917–1988) är en av dessa författare. Han var infödd stockholmare och levde och verkade där i hela sitt liv. Han skrev massvis med stockholmia, historiskt intresserad som han var, och han utförde en framstående forskargärning därvidlag.

Främst vill man dock sätta Per Anders Fogelström som skönlitterär författare. Så gott som alla hans romaner anknyter till Stockholmsmiljön, och som skildrare av den mäter han sig gott med litteraturhistoriens uppburna. Vad som skiljer Per Anders Fogelström från de flesta Stockholmsförfattare, ofta komna från borgerliga sfärer, är hans skildringar av de proletära miljöerna och livsvillkoren. Andra arbetarförfattare, en Rudolf Värnlund eller en Erik Asklund för att ta två exempel, har helt sant och visst skrivit från samma utgångspunkter, men Per Anders Fogelström har varit mera historiskt djuplodande, och utöver att han inträngande behandlar klasskillnaderna knyter han samman människoödena med Stockholms utveckling.
I sin biografi över Per Anders Fogelström betonar Karl-Olof Andersson hans sociala och politiska engagemang. Hans största litterära framgång är romansviten ”Stad” som omfattar fem band (1960–1968). Stockholms utveckling från småstad till storstad beskrivas samtidigt som vi får följa några inflyttade människor och deras följande generationer.

Romansviten är ett litterärt kraftprov som han följer upp med romansviten ”Kamrater”, som handlar om ett gäng ungdomar från 1920-talet fram till mogen ålder. Han skrev ytterligare några romaner inom samma ämnesområde, men bettet i dem är inte detsamma.
Undra på det. Per Anders Fogelström var in i det sista verksam på många områden. Han var rastlös, och han arbetade snabbt. I många år var han anställd på tidskriften Folket i Bild. På kvällarna efter möten och andra engagemang skrev han hemma i köket och lagrade sitt väldiga historiska forskningsmaterial i travar upp till hatthyllan i garderoben.
Få författare brukar engagera sig ute i samhällsverksamheten. Det anses särskilt fint att stå ”fri”, fastän det rimligen tar bättre om kritiken kommer inifrån och vittnar om självständighet och kurage. Per Anders Fogelström v ar starkt engagerad i fredsrörelsen, inte minst i Aktionsgruppen mot svenskt atomvapen, och han ledde kyrklig verksamhet och olika ungdomsrörelser. Han var inte organiserad socialdemokrat men dolde aldrig sin politiska hemvist utan ställde upp så snart han tillfrågades, dock inte som förtroendevald.

Vägen till utgivning och författarskap var motig, motig. Han debuterade sent omsider med en diktsamling som bemöttes kallsinnigt.
Först med ”Sommaren med Monika” (1951) kom genombrottet. Boken filmades av Ingmar Bergman. De båda kom senare att ha ett visst samarbete.
Per Anders Fogelströms far var en obeständig person, och föräldrarna skildes och han hamnade i USA där han dog i armod. I trånga kyffen växte sonen upp omgiven av kvinnor, gick i läroverk tillsammans med överklassbarn men slutade för att bidra till försörjningen hemma.
Modern var högt skuldsatt och först när han slog igenom som författare kunde hon bli skuldfri. Hans skolbetyg var usla, notabelt nog inte minst i svenska, vilket kan ge en liten vink om betygens tillförlitlighet.

Per Anders Fogelström har inte behandlats nämnvärt av litteraturvetarna. Karl-Olof Andersson ger den troliga förklaringen att författare med Per Anders Fogelströms inriktning inte intresserar dem. Han borde kanske ha varit en flanör betagen av storstadens yttre och med sitt inre fyllt av spleen. Samhällsengagemanget stöter bort litteraturvetarna. Skönlitteraturen stöter samhällsvetarna. Den historiska grunden stöter bort dagsjournalisterna.
Nu finns hur som helst en gedigen biografi över denne författare som förtjänar guldsnitt och synlig plats.

Bo Degerman